Funderade över begreppet girighet i börssammanhang. Kan man egentligen säga att någon är mer girig än andra? Alla vill ju tjäna pengar på sina affärer. Ibland är det lätt att tänka "du ska inte vara girig" om man gör för många affärer, kanske raderar ut en vinst för man ville fånga en intradayrörelse på väg ner också. Men är det girighet? Det stavas väl snarare oskicklighet. En som är tillräckligt duktig för att klara av det är ju knappast mer girig än någon annan. Alla använder ju sina specifika kunskaper för att nå samma mål.

Visst, girighet och fruktan är vad som driver handeln kan man säga, men många proffstraders verkar förespråka en slags oberördhet inför summorna, genom rätt riskhantering, rätt mental träning, för att undvika att rädsla tex hindrar en att våga när det är motiverat att våga. Trots att man drar in pengar, tenderar tradingen att bli en slags konst, där fokus flyttas från penningsummorna till kvaliteter som korrekt beteende, disciplin, flow osv. Har man frigjort sig från girigheten om man uppnår detta?

Jag är väldigt intresserad av vad ni anser girighet är och hur ni tror det kan hindra en från att göra bra affärer.

Fredrik Holmgren

•••
En intressant och synnerligen välformulerad och initierad fråga (som ju i princip innehåller sitt eget svar)!

Många anser förmodligen att man per definition är ”girig” om man håller på med aktiehandel, som ju syftar till att tjäna pengar på något som, enligt dessa kritiker, inte är arbete.

Om vi dock lämnar detta moralfilosofiska spörsmål åt sidan, och pratar om girighet som psykologiskt hinder för en trader, tror jag att ”girighet” och ”oskicklighet” spelar i lite olika divisioner.

Visserligen kan man säga att för att bli en skicklig trader måste man lära sig bemästra sin girighet, som annars kan få en att se blå dunster och frångå sin strategi och fatta dumma beslut.

Likväl tycker jag man kan dela upp det och säga att ”skicklighet” rör yttervärlden, den tekniska sidan av den disciplin man håller på med, vare sig det är trading, golf, eller tennis (för att nu ta några exempel från idrottens värld). Girigheten är däremot ett problem, eller en utmaning, som rör den inre världen — personligheten eller karaktären — som har så otroligt stor betydelse inom tradingen.

Inom idrottens värld, finns det många exempel på humörspelare, som kan vara lysande i långa stunder; tekniken sitter som gjuten ned i minsta detalj: backhand, forehand, passerslag, puttar, swingar, chippar etc. etc. men som vissa dagar är helt ur balans och begår enkla misstag, helt enkelt för att dom inte bemästrar sitt eget psyke. Att inom trading vara en sådan ”humörspelare” kan vara livsfarligt.

Jag skulle vilja påstå, när det gäller trading, att girighet alltid är det första steget i en sådan negativ spiral. Man faller för en frestelse och frångår sin strategi, tar en genväg, kanske för att allt ”ser så bra ut”. Kort sagt: man ger djävulen lillfingret, vilket kan gå bra till en början, men i slutändan tar han hela handen och det går åt helvete — helt enkelt därför att man förlorar kontrollen över sin riskhantering.

Jag menar alltså att detta är en fråga om personligheten och karaktären — men i den slutliga analysen är det nog också en fråga om ens bevekelsegrunder: varför man tradar över huvud taget.

Det sägs ofta att en trader ”måste ha självdisciplin” och jag är den första att skriva under på detta, men när du talar om ”flow” och att ”frigöra sig från girigheten” etc. blir jag lite fundersam:

Flow är ett begrepp som passar bäst i samband med en aktivitet — golf och tennis är säkert bra exempel — och inom trading: daytradingen. Men denna flow är en bonus som man inte kan räkna med. Det enda man kan göra är att följa sina grundregler. Man hör ofta toppspelare tala om tålamod, att ”jobba sig in i matchen”, ”hålla ihop sitt spel”, ”lyfta sitt spel” etc. Dom talar om en helhet och inte om enstaka bollar; och det märks att dom har en mogen syn på sin verksamhet.

Min poäng är den att om man redan från början har rätt inställning till sin trading, så behöver man ju ingen självdisciplin. Man behöver ju aldrig bli frestad att begå dumheter, om ens syfte — bottom line — inte är att tjäna pengar, utan att följa en plan, en strategi, att se till helheten istället för de enstaka affärerna.

Därför handlar det på sätt och vis inte om att ”frigöra sig från girigheten”, utan om att gå till botten med varför man tradar. Den dag man tradar av rätt anledning, finns girigheten helt enkelt inte där. Utifrån ser det ut som att man har en väldig ”självdisciplin” och som att man ”frigjort sig från sin girighet”. Men i själva verket har man utrotat sig själv från sin trading. Hundra procent tradingplan och noll procent ego.

Och detta kommer när man helt enkelt ger upp: "Enough is enough!"

Thomas Sandström

Läs resten av inläggen och tyck till själv här!