Fria marknaden v. 40
Börstjänarens Thomas Sandström fortsätter filosofera över den fria marknadens aktuella status. Ämnen ur den gångna veckans rubrikskörd är OS-omröstningen, Google och Socialdemokraternas effektiviseringsutsspel.
Bröd och skådespel
Så det blev Rio de Janeiro som fick OS 2016. Pelé på plats i ”Copenhagen” gråter ikapp med president Lula da Silva och Copacabana brister ut i allmän samba. 85 % av brasilianarna rapporteras vilja ha OS, så det var alldeles säkert ”rätt låt” som vann.
Det är annars smått hisnande att skåda vilken makt IOK besitter, då all världens folkvalda ledare, med Barack Obama i spetsen, kommer krypande till den självutnämnda kommittén, för att skänka glans åt sin stads kandidatur och slåss om chansen att få arrangera dansen kring guldkalven.
USA-presidenten har redan fått kritik hemifrån, av bl. a. den republikanske kongressledaren John Boehner, för tilltaget att resa till Köpenhamn ”när det finns viktiga politiska frågor att behandla på hemmaplan”.
Men när har dylikt oppositionspolitiskt standardgnäll på den som försöker göra något, någonsin lett till någonting positivt? Obama var cirka fyra timmar i Köpenhamn i fredags: mellan kl 02.00 och 06.00 Washington-tid. Man kan undra vilka ”viktiga inrikesfrågor” som låter sig behandlas vid denna okristliga tidpunkt.
Och säkert är det inte heller någon katastrof för USA:s image ute i världen, att de deltar, skickar sina främsta och – för en gångs skull – kommer sist!
Google – politiskt korrekt
En annan global aktör med, liksom IOK, dominerade ställning och förment höga ideal, är Google. Maktkoncentrationen och det enorma genomslaget väcker i båda fall frågor om frihet, demokrati och värderingar; OS i Beijing hand i hand med Googles censur av Kinas regimkritiska webbplatser – allt utom räckhåll för den s.k. fria världens långa arm, fingrar och näsa.
I fredags uppenbarades nästa steg i sökjättens affärsplan, när länkarna till Pirate Bay spärrades: Rör inte min sponsor! Gärna ett fritt informationsflöde på nätet – men först ett rejält inkomstflöde till Google.
Fredagen var också Mahatma Gandhis födelsedag – stor helgdag i Indien.
Google, som alltid passar på att skojsa till sin logotyp i samklang med världsagendan, slog till med Mahatmans nuna som bokstaven ”G”.
Kanske en passande symbol för Googles politiskt korrekta policy: den skickligt schackrande självsvältaren Gandhi, vars på ytan otadliga ahimsa, ickevåldsfilosofi, ingen någonsin kunde kritisera med sitt politiskt korrekta ansikte i behåll?
Sosse söka synergi-sympati
På lördagen överraskade oppositionen, frontad av Thomas Östros, på DN Debatt, med en till synes bra idé: att effektivisera en massa myndigheter.
Retoriskt har det därmed blivit omvända världen: ”Arbetarpartiet moderaterna” söker rollen som statsbärande parti, medan vänsteralliansen pläderar för en nedbantning av staten.
Som en extra känga åt batongmoderaterna är polismyndigheten det första man ”slår” mot. Besparingar innebär ju mestadels avskedanden och det var väl knappast någon slump att man fastnade för ett område där man inte har så många kärnväljare.
Effektiviseringsvinster i stor skala kan ju annars uppnås t. ex. genom privatisering av vård/skola/ omsorg, men nu handlar det ju inte om att spara skattepengar utan om att visa initiativkraft och vinna ett val.
Fördelen med privatisering är att det då är de inblandade aktörerna själva som får ta smällen vid misshushållning, lika väl som den eventuella ”karamellen” när verksamheten sköts bra. Av någon outgrundlig anledning leder detta till högre effektivitet.
Thomas Sandström
thomas.sandstrom@borstjanaren.se
Så det blev Rio de Janeiro som fick OS 2016. Pelé på plats i ”Copenhagen” gråter ikapp med president Lula da Silva och Copacabana brister ut i allmän samba. 85 % av brasilianarna rapporteras vilja ha OS, så det var alldeles säkert ”rätt låt” som vann.
Det är annars smått hisnande att skåda vilken makt IOK besitter, då all världens folkvalda ledare, med Barack Obama i spetsen, kommer krypande till den självutnämnda kommittén, för att skänka glans åt sin stads kandidatur och slåss om chansen att få arrangera dansen kring guldkalven.
USA-presidenten har redan fått kritik hemifrån, av bl. a. den republikanske kongressledaren John Boehner, för tilltaget att resa till Köpenhamn ”när det finns viktiga politiska frågor att behandla på hemmaplan”.
Men när har dylikt oppositionspolitiskt standardgnäll på den som försöker göra något, någonsin lett till någonting positivt? Obama var cirka fyra timmar i Köpenhamn i fredags: mellan kl 02.00 och 06.00 Washington-tid. Man kan undra vilka ”viktiga inrikesfrågor” som låter sig behandlas vid denna okristliga tidpunkt.
Och säkert är det inte heller någon katastrof för USA:s image ute i världen, att de deltar, skickar sina främsta och – för en gångs skull – kommer sist!
Google – politiskt korrekt
En annan global aktör med, liksom IOK, dominerade ställning och förment höga ideal, är Google. Maktkoncentrationen och det enorma genomslaget väcker i båda fall frågor om frihet, demokrati och värderingar; OS i Beijing hand i hand med Googles censur av Kinas regimkritiska webbplatser – allt utom räckhåll för den s.k. fria världens långa arm, fingrar och näsa.
I fredags uppenbarades nästa steg i sökjättens affärsplan, när länkarna till Pirate Bay spärrades: Rör inte min sponsor! Gärna ett fritt informationsflöde på nätet – men först ett rejält inkomstflöde till Google.
Fredagen var också Mahatma Gandhis födelsedag – stor helgdag i Indien.
Google, som alltid passar på att skojsa till sin logotyp i samklang med världsagendan, slog till med Mahatmans nuna som bokstaven ”G”.
Kanske en passande symbol för Googles politiskt korrekta policy: den skickligt schackrande självsvältaren Gandhi, vars på ytan otadliga ahimsa, ickevåldsfilosofi, ingen någonsin kunde kritisera med sitt politiskt korrekta ansikte i behåll?
Sosse söka synergi-sympati
På lördagen överraskade oppositionen, frontad av Thomas Östros, på DN Debatt, med en till synes bra idé: att effektivisera en massa myndigheter.
Retoriskt har det därmed blivit omvända världen: ”Arbetarpartiet moderaterna” söker rollen som statsbärande parti, medan vänsteralliansen pläderar för en nedbantning av staten.
Som en extra känga åt batongmoderaterna är polismyndigheten det första man ”slår” mot. Besparingar innebär ju mestadels avskedanden och det var väl knappast någon slump att man fastnade för ett område där man inte har så många kärnväljare.
Effektiviseringsvinster i stor skala kan ju annars uppnås t. ex. genom privatisering av vård/skola/ omsorg, men nu handlar det ju inte om att spara skattepengar utan om att visa initiativkraft och vinna ett val.
Fördelen med privatisering är att det då är de inblandade aktörerna själva som får ta smällen vid misshushållning, lika väl som den eventuella ”karamellen” när verksamheten sköts bra. Av någon outgrundlig anledning leder detta till högre effektivitet.
Thomas Sandström
thomas.sandstrom@borstjanaren.se
Tidigare artiklar på Börstjänaren:
2023-11-23 | Ayn Rand – en introduktion |
2017-09-08 | Staten och kapitalet |
2016-12-26 | Ze Noble Price |
2012-09-30 | Busschaufför utan badbyxor |
2011-01-08 | Ayn Rand – en introduktion |
2010-10-15 | Sex, drugs and rock 'n' roll |
2010-07-07 | Sanningen om IKEA |
2010-06-21 | Bröllops-special: Den svenske mannen |
2010-06-15 | Trejder gör lappkast i tajt räjong! |
2009-11-30 | Fri lunch med Svenskt Fondexpertindex |
2009-10-23 | Fria Marknaden v. 42: "Ze Noble Prize" |
2009-10-11 | Fria marknaden v. 41 |
2009-10-05 | Fria marknaden v. 40 |
2009-09-08 | Fria marknaden v. 36 |
2009-03-26 | Kungen lägger näsan i blöt |
2008-10-22 | Snillen spekulerar – girighet |
2008-01-01 | Krypskyttar i terrängen – att välja stop loss |
2007-02-05 | Fibonacci visar vägen – mera om stop loss |