Den nyvlivne Prinsen av Västergötland fastnaglad av mor och hustru.

Ett statschefssämbete som går i arv hör naturligtvis inte hemma i en modern demokrati men så länge som folkflertalet inte vill annat, må vi bita i det sura äpplet. Vi gratulerar sålunda de nygifta och konstaterar att de åtminstone tycks älska varandra.

Det man kan ha lite svårt för i rapporteringen (förutom mängden) är kryperiet inför, och märkvärdiseringen av, våra folkets tjänare. ("Viktorias och Daniels galna förfest" som aftonpressen frontade med häromdagen, lockade inte mig till köp och vidare läsning men jag kan inte tänka mig att det moonades genom bilrutor.)

I kyrkan skedde det omtalade överlämnandet av bruden, från fadern Carl Gustaf till brudgummen Daniel, som en lyckad kompromiss, i och med att Kungen ledsagade sin dotter halvvägs down the aisle, varefter brudgummen tog över.

Här, ute på Logårdstrappan, inför öppen ridå, sker det verkliga överlämnandet: Kronprinsessan har självmedvetet leende redan grabbat tag i sin karl och modern/kvinnan av folket hinner bara ge sin son en öm smekning på kinden till farväl. Daniels högerhand åt modern till hänger livlös och blicken är nedåtriktad som ville han sjunka genom golvet. Vänsterhanden har nyblivna hustrun redan fångat i ett fast grepp.

Man får medge att han är ganska söt, den svenske mannen, i all sin svaghet: som en obekväm Clark Kent står han där i sina hornbågade glasögon, en osäker liten gosse första dagen i skolan, sliten mellan mamma och "fröken", den nya favoriten.

Egen företagare med eget gym i huvudstaden och pappas njure intransplanterad i sin vältränade kropp. "Ack, Gösta Berling, starkast och svagast ibland människor!", som Selma Lagerlöf skaldade om den svenske mannen redan för snart 120 år sedan. Nu har han fått prinsessan och tja... halva kungariket.

Det egna företagandet får han dock lägga på hyllan som medlem i kungahuset. Inget att säga om detta förstås, men visst blir han snöpt av makten; utlämnad till sin gemåls godtycke utan möjlighet till egen försörjning, som vilken importerad fru som helst.

Om själva bröllopsrapporteringen läser vi också att tre av världens största nyhetsbyråer, Reuters, AP och AFP, valt att "bojkotta" bröllopet efter en dispyt med SVT om rättigheterna till videomaterialet från tillställningen. "Helt obegripligt" säger SVT:s kommunikationschef Helga Baagøe enligt SvD. "Reuters är ett kommersiellt bolag som vill tjäna pengar på det här. Jag ser inte logiken i att svenska skattebetalare skall vara med och subventionera en jättelik, utländsk och kommersiell verksamhet som Reuters."

Det är lite tragikomiskt att kommunikationschefen Helga Baagøe använder ordet "logik" när hon själv resonerar så ologiskt. Som vanligt är det ordet "kommersiellt", som är det röda skynket, detta att någon faktiskt vill tjäna pengar på sitt arbete – ett företag, som till skillnad från det som Helga Baagøe jobbar åt, inte har sina intäkter garanterade av lagstiftning, utan faktisk självt måste attrahera betalande kunder på en konkurrensutsatt marknad.

För poängen är ju att den uråldriga reliken kungahusets snart sagt enda existensberättigande ju är att det påstås ge Sverige goodwill i utlandet. Så låt oss då visa hela världen bilder på en halv miljon glada undersåtar som går man ur huse på gatorna när Stockholm är som allra allra vackrast! Det är ju vi som är reklamköparna. Om nu reklamvärdet av att ha ett kungahus är så stort som det görs gällande, borde vi inte då snarast betala Reuters med flera för att sprida bröllopsbilderna och den fina reklamen för vårt vackra, fredliga turistland med de framgångsrika exportföretagen (i bland annat vapenindustrin)?

Som skattebetalare tjänar jag inte ett ruttet lingon på att dessa nyhetsbyråer inte visar våra tevebilder. Bröllopet är redan betalt och kostar mig lika mycket oavsett om Reuters lyckas klämma ut några korvören ur några stackars utländska tevekanaler eller ej. Helga Baagøe sitter fast i ett insnöat "rättvisetänk" och tycks se på Reuters som vore de ett slags gigantiska TV-licensskolkare. Det är patetiskt, idiotiskt, dumsnålt – och naturligtvis: kostsamt.

Men programchefen ser det inte så, hon fokuserar uppenbarligen på möjligheten för SVT att tjäna pengar på sina producerade program. Och visst, hon kommer år efter år att kunna peka på någon liten sketpost i balansräkningen och säga: "Titta här: X dollar från försäljning av arkivmaterial från Prinsessbröllopet! Den intäken hade vi minsann inte haft om vi låtit Reuters dumpa priserna!"

Nej förmodligen inte, men vi kanske hade fått sälja några ex av den där eländiga Jas 39 Gripen, som verkar så svår att bli av med, trots att vi ju skickar Kungen både kors och tvärs över världen som en annan gårdfarihandlare.

Thomas Sandström

Läs också Professor Larssons hyllningsdikt till brudparet!