Mäster Samuelsgatan är en fett nice genomskärare för den som fotgänges skall ta sig från Stockholms Central till de finare räjongerna på andra sidan city. Man slipper Klarabergsgatans skrik och skrän, Åhléns, "Plattan", Norrmalmstorgsdramat m.m. och glider på en räka ända fram till Östermalm.

Sagt och gjort denna torsdagsförmiddag, då kick-offen av Svenskt Fondexpertindex på Hotel Diplomat, stod på programmet. Eftersom Börstjänaren fått en special for you Baba-invitation från en av våra samarbetsparters Laika Consulting, kunde man väl lika gärna ta sig dit, för att ”täcka” evenemanget, eller åtminstone låta sig bestickas ett gratis mål mat.

Birger Jarlsgatan. "Galaxer i mina braxer" – var det inte han Kenny Starfighter som vimlade förbi i lunchrusningen! Fast det kanske inte var så märkvärdigt? En fläkt av huvudstadens salonger i alla fall.

Dramatiska teatern. Så Strandvägen och det pampiga hotellet och strax står man en trappa upp och får sin förtryckta namnskylt av den vänliga damen från Laika. En kvart före utsatt tid.

In i den långsmala konferensloungen, runda bord dukade med smörgåsmat. Hänga av sig ytterkläderna och innan man vet ordet av, haffad för lite småsnack av en SPP-representant.

– God dag! Hej hej! Välkommen! Jaså Börstjänaren? SPP!

Får veta att SPP betytt allt från Sveriges Pensionärers Pensionskassa till Svenska PensionsProffsen under sin snart hundraåriga existens, men numera i princip bara betyder SPP och ägs av norska försäkringsbolaget Storebrand.

Vid varje kuvert ligger en avlång plasttub i bekant storlek men någon havannacigarr bjuds dessvärre inte utan "bara" en kulspetspenna i samma prisklass, märkt SPP.

Det börjar dra ihop sig och jag får den lyckosamma idén att sätta mig vid bordet längst fram, med utsikt över slagfältet, där paneldebatten småningom skall avhållas/utkämpas.

– Är det ledigt där?
– Javisst, svarar ung dam, Jenny, SVT A-ekonomi.

Oj, det börjar ju arta sig alldeles lysande detta! Bäst att avhålla sig från biran och satsa på bordsvattnet – så vi inte når "översålda" nivåer, före kaffet i alla fall!

Jenny visar sig vara en allmänreporter, som åkt på detta skubb med gratiskrubb, och inte särskilt börsbevandrad. Förutom Börstjänarens livshistoria beskärs hon dock vid lunchen även vår nyktra syn på branschen, varför hon självklart – det är jag alldeles övertygad om – kommer att kunna uppvisa skarpladdade skjutjärn i de efterföljande intervjuerna.

I gengäld förmälde hon att våra vegetariska alternativ förutom ädelost, svartrom och räkor, bestod av bl. a. färska fikon, olivtapenade och skållade tomater.

– Imponerande! Du borde jobba med Tina.
– Ja-a.

Sedan fick jag också veta att det liksom börjar surra i hela Barcelona, när hemmalaget gör första målet i El Clásico – eller gjorde då, i alla fall, när min bordsdam var där.

Men till saken för all del.

Ett sextital personer runt sex-sju bord med långa linnedukar.

– Hoppas ni är mätta och belåtna!

Det var SPP-killen, som visade sig vara VD Stefan Blomé och lika vältalig inför hela auditoriet som tidigare på tu man hand: 700.000 svenska kunder, fond- eller trygghetsförsäkring, ansvarsfulla investeringar etc. etc.

Sen kom Storebrands Chief Investment Officer (50, backslick) och fick tillfälle att informera om sitt, i Norge, socialt ansvarstagande och ”meget gjenkjente selskab” (en information som han förstås hoppades, med A-ekonomis benägna bistånd, på ett eller annat sätt, skulle tillställas hela svenska folket).

Så närmar sig då lunchsammankomstens clou: för det är ju så att Storebrand/SPP har kläckt idén att ta fram ett index, som en gång i halvåret rapporterar vad de "professionella fondväljarna" tror om marknaden under tiden fram till nästa rapport.

Säkert ingen dum idé för att stärka sitt varumärke i folkmedvetandet och cementera sin position som ansvarsfull aktör i branschen. Tänk att få Mediasverige att – på nyhetsplats – nämna, stöta, blöta och diskutera detta: ”Enligt SPP:s Svenskt Fondexpertindex…” ”Svenskt Fondexpertindex från SPP, visar att…” etc. Företagsnamnet SPP knyts härigenom långsiktigt och trovärdigt till ordet ”fondexpert”, på ett sätt som nog inte är helt fel för businessen!

Man hade uppdragit åt unga, snabbväxande gasellföretaget Laika Consulting att skapa studien, snärtigt presenterad av dess likaledes unge VD Ingmar Rentzhog:

Av Sveriges 1 340 miljarder fondförvaltade kronor, sköts fondvalen till ca 20 % av 25 st "experter" (från banker finansiella rådgivare och försäkringsbolag), medan resterande 80 % väljs av menigheten själv.

Och vad tycker och tror då dessa 25 experter om marknaden?

Jo:
att börsen kommer att stå högre om sex månader, särskilt i BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) samt övriga Asien,
att råvaror är heta och därför värda att satsa på,
att storbankerna i många fall tar ut för höga förvaltningsavgifter; så som för aktiva fonder så ock för passivt förvaltade (nära på indexföljande) fonder,
att miljöfonder vore ganska strunt samma om det nu inte vore för att kunderna efterfrågade dem.

Så lät det i stora drag – fast vi fick det ju förstås oss till livs i en tolvsidig trefärgtrycksak också.



Vad jag glömde berätta förut var att Pontus Schultz, chefskuckeliku på Veckans Affärer, svepte in i ett par ljusbruna moccaboots fem minuter innan sista tuggan var inmundigad.

Och efter kaffet, som nu följde, stod han redo att vara lekledare i en paneldebatt mellan Laika-VD:n 30+, Morningstars analyschef Jonas Lindmark 40+, Storebrands norske stjärnförvaltare Espen Furnes 40+ samt SPP:s generationsfondförvaltare Carl Cederberg, 50+.

Moderatorn skötte sitt uppdrag utmärkt och generationerna käbblade på en alldeles lagom nivå. Lite småtrevligt mästrande gnabb om fondval från Morningstars beläste besserwisser. Skarpa mothugg i defensiven från 30-plussarn.

Och 50-plussarn? Ja han talade om sina tonåringar därhemma, som tillhörde "en mer individualistisk generation" och om sin fru, som jobbade inom sjukvården. Han kommunicerade helt enkelt att på SPP är vi vanliga, snälla och trevliga människor: kom gärna hit med era fondmiljarder, så tar vi hand om dem! Varför inte i en generationsfond, som har lägre risk ju äldre man blir!

Och norrbaggen? Tja, han hade de coolaste brillorna och den obegripligaste dialekten: battlade t ex hårt och käckt med nynorska "kvorfor" istället för det boksynta "hvorfor"? Kvorfor gjør di paa denne maate? Det är onekligen spännande med den pågående svensk-norska språkintegrationen (med paradexemplet Skavlan på fredagskvällarna i SVT) – men begrep kan jag dessvärre inte säga att jag gjorde så värst vidare.

Sammantaget var ju detta en riktigt puttrig och trevlig tillställning, fastslår jag kl 13.35, när jag tagit farväl av min bordsdam, som nu skall in och mangla panelgubbarna med kameramannen i högsta hugg.

Jag smyger omärkligt ner en extra, fläskig reklampennetub i kavajfickan när ingen ser – den låg ju ändå bara där och skräpade, eftersom kuvertet till vänster aldrig fick någon adressat – och skyndar iväg för att hinna med tvåtåget.

På vägen ut snappar jag även åt mig en extra trycksak att skicka till Börstjänaren finansorakel Göran Högberg för ett expert-expertutlåtande om experternas utlåtande.

Råvaror trodde ju ”experterna” stenhårt på. Så man får väl förmoda att det är dags att blanka dessa då – enligt normal Börstjänarlogik? För det brukar ju sägas att ju mer överens experterna är, desto större är risken att de har fel.


thomas.sandstrom@borstjanaren.se


PS. Sorry Göran, du skulle fått den flådiga pennan också men jag kunde inte motstå frestelsen att ge den till en dam som kom på besök. DS.

PPS. (eller kanske SPP?) Jo, reklamkuppen lyckades! A-ekonomi hade ett inslag i fredagens morgonsändning (ligger kvar på svtplay i en vecka). Och nu har Fondexpertindexet ju dessutom fått bred coverage här på BT. DS.

För mer info om Svenskt Fondexpertindex, se http://www.sfei.se/