Intressant fråga . Tror inte man nödvändigtvis har frigjort sig
från girigheten även om man kan hålla en god disciplin i sitt agerande , men man kanske är på god väg ..

Är det inte så, att det är girigheten som hindrar oss från att nöja oss med tex 15- 20 % kursökning , som kanske var en målsättning , och får oss att ligga kvar och hoppas på ännu mer - men så kommer den obehagliga vändningen med kurs fall ,

och åter hindrar girighten oss från att ta en rimlig förlust -vi följer med mot djupet ...exemplen är många idag

Motfråga : var ställer vi gränsen för godkänd årlig avkastning utan att vara giriga 15 % 20 % eller 100 % ?
r det girigt att sikta på högre än 22 % ?

Ja, en intressant och synnerligen välformulerad och initierad fråga (som ju i princip innehåller sitt eget svar)!

Många anser förmodligen att man per definition är ”girig” om man håller på med aktiehandel, som ju syftar till att tjäna pengar på något som, enligt dessa kritiker, inte är arbete.

Om vi dock lämnar detta moralfilosofiska spörsmål åt sidan, och pratar om girighet som psykologiskt hinder för en trader, tror jag att ”girighet” och ”oskicklighet” spelar i lite olika divisioner.

Visserligen kan man säga att för att bli en skicklig trader måste man lära sig bemästra sin girighet, som annars kan få en att se blå dunster och frångå sin strategi och fatta dumma beslut.

Likväl tycker jag man kan dela upp det och säga att ”skicklighet” rör yttervärlden, den tekniska sidan av den disciplin man håller på med, vare sig det är trading, golf, eller tennis (för att nu ta några exempel från idrottens värld). Girigheten är däremot ett problem, eller en utmaning, som rör den inre världen — personligheten eller karaktären — som har så otroligt stor betydelse inom tradingen.

Inom idrottens värld, finns det många exempel på humörspelare, som kan vara lysande i långa stunder; tekniken sitter som gjuten ned i minsta detalj: backhand, forehand, passerslag, puttar, swingar, chippar etc. etc. men som vissa dagar är helt ur balans och begår enkla misstag, helt enkelt för att dom inte bemästrar sitt eget psyke. Att inom trading vara en sådan ”humörspelare” kan vara livsfarligt.

Jag skulle vilja påstå, när det gäller trading, att girighet alltid är det första steget i en sådan negativ spiral. Man faller för en frestelse och frångår sin strategi, tar en genväg, kanske för att allt ”ser så bra ut”. Kort sagt: man ger djävulen lillfingret, vilket kan gå bra till en början, men i slutändan tar han hela handen och det går åt helvete — helt enkelt därför att man förlorar kontrollen över sin riskhantering.

Jag menar alltså att detta är en fråga om personligheten och karaktären — men i den slutliga analysen är det nog också en fråga om ens bevekelsegrunder: varför man tradar över huvud taget.

Det sägs ofta att en trader ”måste ha självdisciplin” och jag är den första att skriva under på detta, men när du talar om ”flow” och att ”frigöra sig från girigheten” etc. blir jag lite fundersam:

Flow är ett begrepp som passar bäst i samband med en aktivitet — golf och tennis är säkert bra exempel — och inom trading: daytradingen. Men denna flow är en bonus som man inte kan räkna med. Det enda man kan göra är att följa sina grundregler. Man hör ofta toppspelare tala om tålamod, att ”jobba sig in i matchen”, ”hålla ihop sitt spel”, ”lyfta sitt spel” etc. Dom talar om en helhet och inte om enstaka bollar; och det märks att dom har en mogen syn på sin verksamhet.

Min poäng är den att om man redan från början har rätt inställning till sin trading, så behöver man ju ingen självdisciplin. Man behöver ju aldrig bli frestad att begå dumheter, om ens syfte — bottom line — inte är att tjäna pengar, utan att följa en plan, en strategi, att se till helheten istället för de enstaka affärerna.

Därför handlar det på sätt och vis inte om att ”frigöra sig från girigheten”, utan om att gå till botten med varför man tradar. Den dag man tradar av rätt anledning, finns girigheten helt enkelt inte där. Utifrån ser det ut som att man har en väldig ”självdisciplin” och som att man ”frigjort sig från sin girighet”. Men i själva verket har man utrotat sig själv från sin trading. Hundra procent tradingplan och noll procent ego.

Och detta kommer när man helt enkelt ger upp: "Enough is enough!"

Tack för svaren! Du skriver väldigt viktiga saker.

Jag håller med om att flow, med någon form av kontinuitet, är en effekt av ett korrekt agerande och tänkande. Vad jag tänkte på var också vad en del kallar "The Zone", men det är nästan samma sak och något som speglar de egobefriade tradingidealen. Man upplever ju ingen girighet eller rädsla där, så det kan bli ett uppvaknande för hur det borde vara. Därmed borde det också kunna bli en del av ens bevekelsegrund att vilja agera och trada på detta plan. Men ska man ha en chans att vara där med någon kontinuitet krävs nog att man reglerar sitt liv. Jag tror det krävs ganska stora uppoffringar för att lyckas daytrada på en sådan nivå.

Det du skriver om bevekelsegrunder tolkar jag som att man lär sig älska tradingen för spelets egen skull. Pengarna får bara den betydelsen att de tvingar fram strategier för att hålla sig kvar i spelet. Och en del av inspirationen med detta antar jag är att hela tiden förfina sin plan/strategi?

Får mig att tänka på en bok jag kollat in lite av CARSE, JAMES P:ÄNDLIGT OCH OÄNDLIGT SPEL.

Det låter också som att du läst de här "INNER GAME" böckerna av Gallway?

Jag ställde samma fråga hos Redeye i en blogg:
http://www.redeye.se/aktiebloggen/3214/vad-ar-girighet

"Den girige har förskjutit andliga och moraliska aspekter."

Mina tankar runt "girighet" och den mänskliga naturen.. Citerar författaren, mina kommentarer nedan.

Holmgren säger: "Ibland är det lätt att tänka "du ska inte vara girig" om man gör för många affärer"

- Vad är det för fel med att tjäna pengar? Kunskap är makt att påverka och pengar ger frihet till resa giftermålet el. hus på Bahamas el. varför inte en weekendresa med Silja line!
------------------------------------------------------------------
Holmgren säger: "jag är väldigt intresserad av vad ni anser girighet är och hur ni tror det kan hindra en från att göra bra affärer."

- Vi lever ju idag i ett kapitalistiskt samhälle där man ofta blir definierad av hur framgångsrik man är dvs. om du har utbildning,hus, bil och pengar osv.

När jag var liten(född 1964)fick vi sjunga, "tryggare kan ingen vara", i skolan. Den tidens synsätt på hur individen skulle utvecklas vilket gav mindre utrymme till förändringar, läs Aksel Sandemose, var inte som det är idag då folket börjar "släppa taget".
Trots allt tror jag att det fortfarande, beroende på vem man frågar, att det fortfarande anses vara lite skambelagt att vara framgångsrik, för att inte tala om vad avundsjuka kan ställa till det med.Den existerar dagligen fast den inte syns på samma sätt. Sedan finns det andra ex. på hur det kan gå åt helvete, se Livermore och Niederhoffer. Man borde fråga en amerikan vad hon/han anser om detta ord girighet som kanske bara är en konstruktion för att hålla folket på mattan?

Thomas Sandström: " Girigheten är däremot ett problem, eller en utmaning, som rör den inre världen — personligheten eller karaktären — som har så otroligt stor betydelse inom tradingen."

- Jag håller med. Förstår man sin bakgrund och hur det kan påverka en livsval kan man också arbeta för att göra ngt åt det, tex. bli bättre på att tjäna pengar. Första steget är att inse att vi lever i ett sekulariserat samhälle, dvs. kyrkan ska inte längre lägga sig i vad vi gör med våra liv. RÄDLSA för att misslyckas är även den en stor drivkraft. Titta på Kristdemokraterna och dess ledare hur krampaktigt han håller fast vid sina futtiga värderingar.

Här kan krävas lite KBT?(Kognitiv beteendeterapi)

Fredrik Holmgren ställde samma fråga till Redeye:
Aktieanalys för bättre val av aktier | Redeye.se

Svaret blev: "Den girige har förskjutit andliga och moraliska aspekter."

vh
Johan

Girighet - att förskjuta andliga o moraliska aspekter - låter ganska riktigt i mina öron . Men i min värld kan girigheten även vara ett överdivet begär efter makt . Läs gärna Napoleon av Herman Linqvist - mycket intressant studie i en kombination av girighet efter makt o samtidigt en strävan efter demokrati , nästan i varje fall

Eller Percy Barnevik som fick en girighetsstämpel på sig i samband med saftig pension från Wallenbergssfären , och idag äganar 70 timmar i veckan att styra Hand in hand från en källarlokal i London med ett fullkomligt otroligt resultat. 100.000 tals personer i Indien o Sydafrika har genom mikrolån o privata donationer lyckats ta sig ur en girighets skuldfälla - Vem var då girig ?

Detta är enl. Percy B det största av allt han företagit sig -

Men hur är det . tillbaka till defintionen Den som förskjuter andliga o moraliska aspekter - slutresultatet med sådan livssyn brukar ofta bli ganska tragiskt , på ett eller annat sätt,

mao bäst för välbefinnandet att ha sådan självdisciplin att girigheten inte tar överhand eller ?

eller det är OK att vara framgångsrik , men inom ramen för vad den egna moraluppfattningen tillåter

christer l

Det är mycket möjligt att man är mer påverkad än man tror av religiösa avarter och vanföreställningar. Det är i så fall synd. Jag menar dock att när man (re)agerar mot något blir det samtidigt svårt att vara fri i förhållande till det eftersom man ännu har sitt avstamp i det man hatar/ogillar. Det är bättre att ha en ljus idé som bevekelsegrund, än någon man ogillar. Det är mer proaktivt.

De här motsättningarna mellan andligt/kyrkligt och materiellt liv finns för övrigt bara på ytan. Om man undersöker saker lite djupare, ser man att allting hänger ihop. Det finns absolut ingen anledning för någon andlig ledare att vilja skuldbelägga eller trycka ner någon för vad man väljer att göra rent personligt (såvida de inte vill missbruka sin ställning), eftersom ett av de mest grundläggande villkoren för vår existens här, enligt de stora religiösa lärorna, är just den fria viljan.

Jag hörde en gång en präst säga att de här reglerna och buden som kyrkan predikar ska inte tolkas som någon slags "stairway to heaven" utan istället som ett staket för oss här och nu. Att man minimerar att utsätta sig för en mängd onödiga problem genom att hålla sig innanför detta. Det påminner ju inte så lite om riskhanteringen och money management inom trading.

Mitt uttryck i tanken "du ska inte vara girig" kanske har sitt ursprung i äldre tiders dogmer, men för mig handlar det om att det är väldigt lätt att göra för mycket. Tex att gå ifrån sin plan, låta egot med begär och känslor styra, ge djävulen lillfingret, som Thomas skriver. Det låter kanske lite religiöst, men det kan inte hjälpas. Även om kyrkan främst sysslar med frågor på ett metafysiskt plan, så finns där klart en överlapp med andra områden i det materiella livet där man konfronteras med känslor och begär. Tex för att tjäna pengar här och nu. Eller överhuvudtaget på alla områden där man behöver prestera när det gäller. Alla lever under samma lagar, och jag tror det ligger något i tex det yxhugg skrev på redeye om att försöka ta för mycket hö och tappa hälften... de gamla deviserna från bondesamhället har ett värde just för att de mänskliga drivkrafterna och svagheterna förblir i stort konstanta. De som tradade för hundra eller tusen år sen funkade likadant som vi idag.

När jag tänker så "du ska inte vara girig" är det inte för att jag vill trycka ner mig själv eller någon annan, att man inte skulle få bli ofantligt rik eller dylikt, utan för att det tycks finnas vissa mönster i livet. Mycket verkar handla om att kunna förbli stilla. Precis som citatet Hallenborg upprepar "Have the patience to wait for the right trade to come along". En jägare väntar på det rätta tillfället, skjuter inte på allt som rör sig. Det är det som är det svåra att lyckas med kontinuerligt.

Hade det funkat att göra lite hursomhelst, gå på känn, göra de trades som "ser bra ut" så skulle man varit rik idag. Det finns antagligen en del undantag som har ett otroligt flyt trots att de inte gör vad de flesta med erfarenhet rekommenderar, men de är kanske genier, har redan uppnått den rätta mentaliteten så de är fria att bryta mot reglerna, eller har ett karma för grym tur. Jag vet inte. Girighet är antagligen motsatsen till att leva i balans med tillvaron. En djupt troende kristen skulle hålla med om att "man ska inte ta mer än man behöver", men det skulle också en indiansk medicinman år 1850 göra. Det vill nog till att välja rätt amerikan för den frågan om girighet... våra sekulariserade samhällen är väl inte direkt byggda efter det mottot, eller strävan efter enkelhet.

Jag skulle verkligen rekommendera klassikern "The inner game of tennis" av Timothy W. Gallway http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0330295136

(och de följande om golf, skiing, music, work). Alla som är intresserade av mental träning borde ha nytta av dessa, för vilket område i livet som helst.

Fredrik
Det känns som om du tänker/har tänkt mkt. på detta. Ska du bli präst? Känner du att du står inför ett dilemma, du känner dig inklämd mellan indianen, prästen och det liv vi idag lever är det kanske bäst att du inte handlar, om du handlar överhuvudtaget?

Varför ska man överhuvudtaget ha moraliska funderingar av att tjäna pengar? Det är upp till varje person att avgöra, varken du el.ngn.kyrka ska göra det. Jag låter ingen ta ett beslut över mitt huvud utan att protestera.
Lycka för mig består inte i mängden pengar jag har, snarare om jag kan göra ngt gott för min medmänniska. För det behöver man varken vara indian el.präst. Tvivel uppstår ändå även om du tjänar gräs! En del av den mänskliga naturen.



Lider vi inte tillräckligt? Snart kommer kylan, det blir mörkt och jävligt och så gör man en och annan dålig affär......

Johan

Jag vet inte Johan, du verkar ha missförstått poängen med min frågeställning ganska rejält... det känns inte som att du läst igenom ens den första posten fullständigt. Du plockar ut vissa fragment som inte representerar min idé med den här tråden, och går i nån slags försvarsställning mot det. Jag fattar inte det. Det är ju kontrproduktivt för en givande diskussion. Det här med att lägga amatörpsykologiska aspekter på min person känns också lite sjukt... och definitivt otrevligt.

Det är inte jag som fört in kyrkan i diskussionen, eller ens lagt någon moralisk aspekt på tradandet. Min kommentar till dig är det jag tänkte när jag läste din post Johan, det är inget jag direkt funderar över annars. Tolka inte det. Känner du dig påverkad av kyrkans dogmer? Jag gör inte det, men som jag skrev i första stycket är det ju fullt möjligt att vi är mer påverkade än vi tror, undermedvetet, av historiens moral och värderingar. Det är bara en tanke.

Jag är egentligen bara intresserad av att diskutera psykologin på marknaden, och dela erfarenheter om vad som påverkar oss till bra och dåliga beslut i affärerna. Jag startade alltså den här tråden för att jag tycker det är en kul och intressant frågeställning, inte för att jag brottas med något moraliskt problem eller dilemma.

Intressant läsning för övrigt om både Napoleon och Barnevik (hann inte se den posten förut). Om nu girigheten är en utmaning för så många så kan det ju vara bra att så tydligt som möjligt ha klart för sig vad det är! Att känna sin fiende, såväl som sig själv. Jag lutar personligen åt att det handlar om att bryta en slags balans.

"Girighet är antagligen motsatsen till att leva i balans med tillvaron."

I "The New Market Wizards" berättar en att när han stöter på en bad beat av tre misslyckade affärer på rad, så går han över till papperstrading tills han känner att han är i synk och balans med marknaden igen. Samma person berättade också att han inspirerats av "Zen and the art of archery" - Eugen Herrigel.

Man kan följa en noggrant uppgjord plan för att sen frestas att kasta tärningen och förstöra allt. Jag har själv gjort det flera gånger, och överraskats enormt av de psykologiska faktorer man möter när man är i spelet med verkliga pengar. Det är inte så lätt att förutse när man sitter i fåtöljen vid sidan av. Det är lätt att sitta och vara klok i sin egen lilla vrå, men svårare när det hettar till.

Det hade underlättat om man inte tradat ensam. Att ventilera sina idéer i ord för någon annan kan ofta få en att inse att det som kändes så rätt egentligen är helt galet.

Fredrik
Beklagar om du känner så. Jag vill inte trampa på ngn. Jag tolkar dig utifrån vad jag läser och ibland blir tolkningen fel.

Jag funderar lite på girighet och kan ibland känna att det blir ett väldigt negativt och konstruerat ord för att, som jag ser det kunna påverka en i en riktning. Sedan tänker jag på ordet skuld och moral. Därför valde jag att ta in K:an, i sammanhanget. Varför ,jo, för att de har haft en så stor påverkan på våra liv, med sina dogmer, som du själv så tydligt har beskrivit. Detta tror jag kan påverka ens sätt att tänka/handla om/när man gör affärer. Alla mina kommentarer/funderingar är amatörpsykologiska eftersom jag inte är psykolog.

Idag har OMX gått ned som du säkert sett. Rätt så många personer har "trillat dit". So what, det är spelreglerna.
Det är väldigt svårt att i varje given situation skydda sig när det händer ngt. Inte ens staten kan det hur mkt. dom än försöker om dom inte använder försiktighetsprincipen och stiftar lagar vilket jag tror gör människan allt mer osäker...

Jag har precis börjat läsa Eberhard, I trygghetsnarkomanernas land. Eberhard menar bland annat att "vi måste särskilja ekonomiska argument från moraliska beslut"

Anledningen till denna kommentar(tänker jag) är att du själv är ansvarig för dina handlingar och går det inte bra kan du bara skylla på din bristande kunskap och kunskap kommer enbart ur lidande!

vh
Johan

Ja, här har det visst hettat till ordentligt sen sist!

Återvändande till grundfrågan: ”Vad är girighet?” — det är kul Fredrik, att du tar upp en sådan fråga här på BT-forum, med ett sådant vetgirigt (!) allvar dessutom!

Tog en sväng till de rödögdas rike (signaturen ”Kejsar Kang” såg ut som en ung Jan Guillou snarare än någon 100-åring) och läste även yxhuggs skönt flytande inlägg. Men inte ens han besvarar ju egentligen frågan, fast han ger en massa målande exempel.

Men först Percy: jag tror att han fick sitt livs chock när han mötte folkets avsky inför den skyhöga fallskärmen. Han kommer ju från enkla förhållanden och hade väl i princip dittills gjort allt rätt: en riktig working class hero. Hans agerande efteråt kan ju ses som en slags bot och bättring: han erkänner att han rycktes med i dansen kring guldkalven i en miljö där girigheten är vardagsmat och så utbredd ingen ens tänker på det — och tar nu ansvar för det på det gamla hederliga sättet. Som om han skämdes och ville visa för alla att: ”Jag är inte sån, egentligen.” Och nog får man väl säga att han lyckats tvätta bort girighetsstämpeln?

Man kan alltid hoppas att denna girighetskultur inom företagsvärlden i och med finanskrisen fått sig en riktigt rejäl känga och att vi nu får se något nytt — men självklart kommer det inte att ske någon större förändring, eftersom människans girighet inte förändras över en natt.

Den går inte att lagstifta bort även om det naturligtvis är välkommet med förändringar i bonussystem som uppmuntrar kortsiktigt tänkande. Man tänker på det där 1970-tals- (?) djurförsöket med råttan som fick en tryckknapp till sitt eget lustcenter: det gick åt skogen i det råttrejset, då girigheten gjorde att han tryckte sig till döds: no sex, no food, no nothing! Just pushing the button, som en spelgalen trader.

Förändringen måste ske på individnivå, och det vore underbart om alla avsnoppade bonusknuttar gjorde som Percy, men det är inte alla som har ett hjärta och en gammal hederlig jantevensk arbetarmoral i botten. Det blir lite larm och väsen ett tag, sen somnar vi kollektivt om igen och återgår till ordningen där de försigkomna girigbukarna skor sig på den tröga massans bekostnad.

Se på Ryssland: det var sovjetiskt larm och väsen i 70 år, sen kom islossningen och plötsligt dök en massa multimiljardärer upp från ingenstans. Det är rent fantastiskt vad duktigt Abramovich m. fl. måste ha arbetet för att få ihop sådana förmögenheter så illa kvickt! Eller hur gick det annars till?

Kristdemokraternas ledare… hm ja, jag har inte mycket till övers för vare sig kristna eller demokrater, höll jag på att säga; kristna eller politiker, i alla fall. Och jag kan tänka mig att han kan få problem i försvaret av sina åsikter om abortlagstiftningen och samkönade äktenskap m.m., jag följer inte debatterna så noga… Men en sak må jag säga: att han i mångt och mycket framstod som en glad och underhållande fyr i tevedebatterna inför valet.

(Han behövde nog aldrig fundera på att bli präst den gode Hägglund… ;-)

Men jag tycker det är mycket relevant att dra in kyrkan i detta resonemang eftersom kyrkan själva är största banditen i dramat: både girigast och värst i att fördöma girighet.

Vad är Himmelriket om inte höjden av girighet? Ett påhittat lockbete, som skall få fotfolket att hålla sig i sina fållor. ”Och när girigheten inte räcker så skrämmer vi dem med Helvetet!” Det är samma mekanismer av girighet och rädsla, bull och bear, som styr i börsens värld, och driver fårskocken hitan och ditan och till slaktbänken, men där bara så mycket ärligare.

Girighet är en av de sju dödssynderna men problemet är (som Johan är inne på) att kyrkan lägger en moralisk aspekt på girighet, vilket leder helt fel: ”Var inte så girig och självisk din taskmört, tänk på dom andra!” är kyrkans moraliska budskap, som vi fått itutat från barnsben.

Och varför skall jag tänka på dom andra? För att komma till Himmelriket, eller?

Jesus säger ju att ”Saliga är fattiglapparna, för dom skall komma till Guds rike”. Därmed är ju det medmänskligaste man kan göra att agera girigt och skicka så många som möjligt till fattigstugan för snar vidarebefordran till Himmelriket.

Man går alltså och bär på dåligt samvete för att man tänker på sig själv — om man tillhör den godtrogna pöbeln, alltså. Tillhör man däremot den giriga herreklassen, skiter man förstås i sådant mellan gåslevertuggorna och drabbas inte av dåligt samvete förrän möjligtvis på dödsbädden — om man inte är vek som Percy, vill säga.

Men kruxet är att girighet i sig är ett tecken på att man gått vilse (som ju är syndabegreppets egentliga innebörd, och som kyrkan lyckats förvanska till oigenkännlighet).

Liksom dygden är sin egen belöning är synden sin egen bestraffning. Man skall inte skämmas för att man har en spik i foten, det räcker bra att bara ta ut spiken och vara som folk. Men kyrkan gör girighet till något, för individen själv, gott, som ”osjälviskt” skall uppges för ett större gott.

Moralkakor istället för upplysning. Exploatering av mänsklig svaghet istället för helande av den. Så nog kan jag förstå kopplingen — men frågeställaren verkar inte vara uppvuxen med ”Trygga räkan”.

Men vad är då girighet? ”Den girige har förskjutit andliga och moraliska aspekter”, hugger yxan till med. Det är vackra ord men han hugger ändå i sten. (Stentavlor hm… ännu ett prästämne? ;-)

Den andlige är inte girig men den moraliske bara undviker att visa sin girighet. Den moraliske har självdisciplin — kanske av rädsla, kanske av girighet, kanske av självgodhet — och lägger band på sina giriga impulser. Men dom finns där lik förbannat.

Så vad är girighet? Girighet är ego, girighet är överlevnad på bekostnad av liv, girighet är formen före innehållet. Javisst, girighet är ”oskicklighet”, oskicklighet med livet självt, tillvarons ofattbara gåva. Den girige kan aldrig få nog, därför att ”you never ever get enough of what you really don’t want”. Att vara girig är att vara okänslig och ointelligent, att släppa sin vakenhet för situationen och låta det primitiva, stela, reaktiva överlevnadssystemet ta över. Att vara girig är att fastna i en enkel fälla. Att gå direkt mot målet och glömma bort att färden var målet.

På börsen är girighet livsfarlig därför att värdena kastas om oavbrutet: ont blir gott och gott blir ont, och girigheten förbyts i rädsla, oavbrutet och oupphörligt.

Den som bara är girig men aldrig rädd, får rätt varannan gång. Men girighet utan rädsla existerar inte och tillsammans mal dessa ytterlighetstillstånd ned kontot till noll och intet.

Du talar om ”uppoffringar för att lyckas daytrada på en sådan nivå”, dvs utan girighet. Och jag tror du har rätt. Men vad är det egentligen du måste offra? Är inte mycket av det ballast eller gammal skåpmat som likväl borde rensas ut — och småningom kanske kommer att rensas ut?

Jag tror att trading eller vilken disciplin som helst underkastad på rätt sätt, kan göra underverk för den personliga utvecklingen. Och vad som är ”rätt sätt”, vet du nog bäst själv.

Nej, jag har inte läst Gallway. Jag har dock läst annat. Men en vacker dag måste man också bränna alla böcker — and even the forum posts will have to go…. ;-)