Inte för att det sker frivilligt, men jag tänkte i alla fall undslippa mig en diminutiv recension av Alexander Elders hutlöst övervärderade bok: Come into my trading room.

Saken är den att min sambo, Evita Karlsson, ni vet, krävt att jag studerar teknisk analys innan jag så mycket som fluktar på hennes aktiebesparingar, än mindre försöker mig på att förmera desamma, medelst min eminenta kapitalförvaltning.

Jag blåvägrade förstås, såsom varje rättrogen fundamentalist måste göra, och genmälde att jag hellre skulle sova på balkongen och sköta min mathållning alldeles på egen hand!

Och jag må säga att dessa aprilnätter är ljuvliga ute i det fria! Och stekt gröt, ja, det blir ju bara godare och godare för varje måltid! Guide Michelin nästa, vet jag!

Men när det inpiskade stycket på tredje dygnet kastade ut mina cigarrer också, då gick det sannerligen för långt: de små liven klarar sig inte utanför humidorens naturenliga, tropiska miljö om 20° Celsius och en luftfuktighet på 68-72%.

Själv hade jag förstås sett fram emot att fira Valborg och vårens ankomst i min egenhändigt hopknåpade balkongsärk, som den gamla viking jag ju i grund och botten är!

Men vad Tusan, falskspel kan ju inte ens vi allsmäktiga fundamentalanalytiker göra något åt. Och till råga på eländet hade hon bullat upp med Tornedous Rossini och råstekt potatis, för att fira återföreningen. Ja, se dessa kvinnor: Rossini – som om man vore nån jävla kommunist!

Men långsint har man ju aldrig varit, så jag mumsade i mig ett par, tre stadiga portioner av det knölbemängda oxkadavret, mest för att göra gumman glad.

Och bäddat med nya lakan hade hon också den tokan! Rena budoarstämningen lägrade sig, och – ja, hur det nu var, så lovade jag i ett svagt ögonblick att lägga några av mina dyrbara professorsminuter på att djupstudera något hastverk till tradingbok och avge mitt expertutlåtande över skräpet.

Så låt oss inte sitta här och svamla mer – utan raskt över till arbetet!

Låt mig först bara bläddra lite i boken – en sann bokrecension görs alltid alla prima, samtidigt som man läser boken för första gången!

Hm, 313 sidor, hård pärm med skyddsomslag; alldeles säkert ett fuskverk. Och pappret verkar ganska… pappersaktigt, får jag nog säga. Fet bulk.

Ja, detta är naturligtvis inte i närheten av de prominenta, 900-sidiga tegelstenar jag brukade peta i mig under kafferasten på min gamla arbetsplats, The Stockholm School of High Handle and Vandle. Men det är förstås inte heller att vänta av den massproducerade dynglitteraturen.

Jasså, han är doktor ändå, den fan. Ja, det hade jag ju också varit, om inte den där förbannade Knorrhane hade suttit och gafflat under min disputation!

Hoppsan, jag sitter visst och tänker högt här! Och svamlar alldeles! Det vet ju varenda männska att jag åkte utomlands i några år och gick på sjön… jag menar doktorerade, vid University of vad fan det nu hette! Ni skulle se vilket fint doktorsdiplom jag hade i sjömanssäcken när jag mönstrade av! Omöjligt att skilja från ett äkt… äsch, nu sitter jag och svamlar igen!

Men det kan vara svårt, även för en boksynt bjässe som jag själv, att hålla koncentrationen, när man på kort tid måste insupa så mycket vanföreställningar och gallimatias som i denna bok. Hör här bara, på sidan 220: ”Begränsa din förlust på varje enskild trade till 2% av ditt tradingkapital.” Vad är väl det för kärringfasoner?

Och här då, ännu värre, på sidan 225: ”Närhelst värdet på ditt tradingkonto understiger 6% av dess värde vid förra månadens utgång, sluta trada för resten av månaden.”

Det är ju rena dumheterna! Skall man inte ta chansen att snabbt komma på fötter igen när man haft lite otur? Och istället hänge sig åt sin grämelse under resten av månaden?

Hade det gällt cigarrer hade det ju varit en annan sak! Men pengar? Fy tusan så brackigt!

Jag använder faktiskt själv en liknande teknik när det gäller rökverk, men DET är ju allvarliga saker. Tänk om man skulle vara lika noga med aktieinvesteringarna, vilken tråkmåns man skulle bli! Hålla på och tråka sig för ynka sex procent!

Nä, vi lämnar den här sketboken, vi har sannerligen bättre saker för oss! Jag kan redogöra för min trecigarrsteknik istället – den enda katastrofutbildning en gentleman behöver – alldelses gratis, så slipper ni lägga ut en massa surt förvärvade kulor på struntförnäm kvasilitteratur!

Havannacigarrer kommer ju som alla vet i lådor om 25 stycken. Och vad gör man då med dessa glädjeblomster i tillvaron? Jo man avnjuter dem i godan ro på balkongen, fjärran från den larmande hopen. Som ordspråket lyder: ”En cigarr om dagen håller doktorn på avstånd, eftersom han tycker det stinker så förbannat, outvecklad som han är i de supraglottala kaviteterna.”

Det blir således i runda slängar en låda i månaden – man måste ju vila emellanåt. Men om man nu väljer en lagom mjuk och gosig garrelutt-snutt ur sin låda och märker att den smakar mindre gosigt, vad gör man då? Röker man kanske vidare och hoppas att den skall börja smaka bättre så småningom?

Nej, tacka Tusan för att man inte gör det! En aktie som får en katastrofal start kan alltid vända på kakan och bli en vinnare; det händer säkert minst en gång på tusen! Men jag har aldrig varit med om att en halmkvalmande cigarr plötsligt börjat smaka gudagott!

Eftersom njutningen är målet, lägger en sann gentleman ifrån sig cigarren och tar en uppfriskande och stärkande promenad istället. Tänk så mycket bättre cigarren då smakar nästa dag!

Att pina sig igenom en underfermenterad cigarr, liksom en sann aktiegladiator tålmodigt kämpar sig igenom en oturstrade i väntan på ett mirakel, det skulle knappast ens Efraim Knorrhane göra. Och den dumsnuten röker ju ändå inte riktiga cigarrer, utan holländska och danska förolämpningar mot det kubanska örikets hedersknyfflar till folk och lustgårdsartade tobakslundar!

Understundom inträffar emellertid det unikum att även en andra cigarr i en och samma himmelska skatteskrin smakar fnöske eller kanske bara gammeldansk vassruggstobak. Och vad gör den borne gentlemannen då, undrar ni förstås?

Klart som korvspad, släpper han alla tankar på cigarrökning, trashar Quislingen utan vidare palaver och tar en stärkande tur med apostlahästarna. Tomorrow comes another day.

Men ibland händer det att även en tredje cigarr i en och samma låda smakar Urban! Ve och fasa! Vad gör man då?

Jo, man tar lugnt och sansat och packar ihop sin lilla låda och vandrar raka vägen till Efraim Knorrhanes tjänsterum på Handelshögskolan. Vassego! Slit dem med hälsan! Tredje gången gillt!

Och Knorrhanen, han jublar och slår piruetter. För han har nämligen den egenheten att han blir till sig i trasorna över en halvfull låda äkta havannor även om dessas kvalitet är ifrågasatt av en sann konnässör som jag själv. Visserligen smakar de fortfarande 50 ggr bättre än hans Ryktmäster Bäsk, eller vad de nu kan heta – men det är ju ändå för bedrövligt ställt med cigarrmedvetenheten på de högre posterna i dagens Sverige!

Nåväl, varför kastar man då skulorna för svinen, om uttrycket tillåts? Jo, det är ju så att någonstans måste man dra gränsen. Kanske är hela cigarrlådan skämd, kanske är mina smaklökar ur slag, eller kanske är det bara mitt omdöme som fallerar – min egen förmåga att diskriminera och välja rätt cigarr?

Men saken är den att det spelar ingen roll vilket; resultatet blir ändå detsamma: utebliven njutning – själva syftet med verksamheten har gått om intet. Målet har missats. Man kan helt enkelt inte riskera att få fler rökbomber nerkörda i halsen. Det som inte får hända är ju att man tappar sin förfinade cigarrkänsla – sitt rökkapital!

Och rökning är ju dessutom livsfarligt! I trading riskerar man bara att förlora sina pengar, när det går åt fel håll. Men ”Rökning dödar”; det står ju till och med på cigarrlådorna! Där man också kan läsa att: ”Rök innehåller bensen, nitrosaminer, formaldehyd och cyanväte”. Usch, ja!

Så det är en balansgång. Att njuta cigarr kräver kunskap, organisation, järnhård disciplin, ett minutiöst granskande sinnelag, känsla för timing, metodik, exitregler och sist men inte minst cigar management formulas och en fullt utvecklad humidorstrategi!

Tror ni verkligen på fullt allvar, att ni kan finna sådan visdom i D:r Alexander Elders bok Come Into My Trading Room?


Professor Larsson