Ja, det är ju så att nya vindar blåser och min företrädare, Professor La… vad han nu hette… var visst lite… ja, lite fel helt enkelt.

– Hallåå..?

– Det är nämligen så att förhandlingar pågår här på Börstänkaren, stora planer, sponsorer, uppköp, utvidgning, strukturomvandling… och då kan vi helt enkelt inte ha kvar sådana reliker från det förgångna som min företrädare Professor... öh… Lars-Evert Karlsson.

– Hallå däroppe! Hör ni mig?

– Ursäkta mig, bästa hedervärdaste abonnemangsavgiftserläggare, det är någon som står och skriker här nere. Jag nödgas dessvärre avbryta min informativa funktion för att gå och ombedja vederbörande att snarast höra upp med oväsendet.
"Hallå där nere, vad är det frågan om?"

– Det är jag, Professor Larsson! Min nyckel har slutat fungera. Släpp in mig!

– Aha! Just det, Larsson var det! Min företrädare! Jo, ni förstår, det är faktiskt inget fel på er nyckel, utan man har helt enkelt bytt lås i fastigheten för att slippa få er på halsen. Det var visst inte ens meningen att ni skulle haft någon nyckel från början, eftersom ni formellt sett aldrig varit anställd här på Börstäljaren.

– Börstjänaren, för Fan i våld!

– Ja ja, det är inte så noga vad man säger numera, för det gamla oseriösa namnet blir inte långlivat ändå, när den nya ledningen tar över.

– Vadå, vem är ni? Och vad pratar ni om? Ny ledning? Ta över? Släpp in mig på min arbetsplats istället för att stå där och prata goja!

– Nilsson var namnet, Professor Nilsson! Jag är dessvärre förhindrad att göra det ni ber om, då jag erhållit explicita order från högsta ort, att inte släppa in just er! Vi får inte riskera någonting i detta känsliga läge i uppköpsförhandlingarna, genom att upplåta webbplatsen till någon vettvilling, som kan äventyra hela uppgörelsen. Skingra er således, gott folk! Gå hem, så jag får stänga fönstret och fortsätta med mitt!

Usch ja, Professor Larsson, en sådan oborstad otäcking! Var var vi nu? Just det ja: ny ledning, nytt namn. Mitt eget blygsamma förslag till seriöst firmanamn och varumärke är… Ja ni förstår, detta är allvarliga saker, varumäkesvetenskap är mitt specialområde, och så vitt jag förstår var min företrädare en riktig klåpare i denna ädla disciplin. Mitt eget välavvägda förslag till namn är…

... Poff! – Hallå! Hjälp! Släpp in mig!

– Är ni alldeles från vettet, karl! Står ni där nere och kastar sten på fönstret? Sten som är så farligt! Sluta genast eller jag ringer polisen! Vi kan verkligen inte ha sådana här uppträden här på Räntabilitets-Bulletinen!

– Förlåt, vad hette det sa ni?

– Räntabilitets-Bulletinen! Namnet är visserligen ännu inte godkänt och sanktionerat i alla instanser, men det är mitt eget förslag och jag vill mena att det är väl förankrat i den kommande styrelsen!

– Räntabilitets-Bulletinen? Åh Guschelov! Jag måtte ha tagit fel på hus! Jag inbillade mig att jag kommit till Börstjänaren – och att jag plötsligt just fått sparken! Ha ha!

– Nja, det var nog – lyckligtvis för mig men dessvärre för er – inte inbillning! Ni har faktiskt fått sparken härifrån Börskämparen! Ni har kanske inte kämpat tillräckligt väl – vad vet jag? Ha ha!

Ursäkta min skämtsamhet, men jag är så glad idag, jag har ju fått ett nytt jobb! Självklart skulle jag gärna släppa in er, men jag har ju mina instruktioner. Och dem tänker jag följa till punkt och pricka! Dessutom har jag inte tid med er längre! Jag ska nämligen gå och fira min anställning genom att röka den nyinhandlade feta cigarr, som jag har här i fickan!

– Det var som attan! En fet cigarr! I kavajfickan då, eller?

– Ja faktiskt, men det angår väl inte er var jag har min feta cigarr?

– Nej, självklart inte! Ursäkta mig, jag stod och tänkte på annat! För feta cigarrer, se – detta opium för folket – är ju något rent livsfarligt som jag är sjusärdeles ointresserad av!

Så ni har alltså fått ett nytt jobb? Mitt jobb? Och jag själv har fått sparken? Ja, då får man gratulera!

– Åh, man tackar, så ni är inte arg då?

– Nej, självklart är jag inte arg! Det hör ju till naturens gång att yngre och skickligare krafter tar över efter oss gamla stötar! Och vad kan väl egentligen jag tillföra? Jag som är så gammal och orkeslös och sockersjuk? Nej, det ska bli riktigt skönt att njuta sitt otium och slippa tänka på att slita och släpa.

– Jasså, är ni sockersjuk, stackare! Nåväl, då får ni väl satsa på sälta istället! Ni lär ju vara en salt kille, som seglat på de sju haven, hi hi! Ja ursäkta min spiritualitet, men det är så att jag är så himla…

– Ha ha! Salt kille! Kul sagt! Javisst, ni är så himla glad för ert nya jobb! Det förstår jag så väl! Du, det var verkligen trevligt att råkas, men jag måste dra vidare nu! Kan du göra mig en sista liten tjänst bara? Ta och släng ner den där flaskan, som jag har i skrivbordslådan! Det står ”Tranbärsjuice” på den, men i själva verket är det mitt insulin, som jag förvarar där.

– Nej, det tänker jag då rakt inte göra! Jag skulle inte ge mig i lag med er över huvud taget, sa dom. Hur kan jag veta att ni inte luras? Det kanske är en Molotov-cocktail, som spränger hela huset i luften om jag kastar ner den!

– Molotov-cocktail? Vad menar ni? Är det ett nytt namnförslag på webbplatsen? I så fall tycker jag nog ändå att det där med Bulletin var vassare – trots vissa brister.

– Nej, det är inget nytt namnförslag. Jag menar bara att jag inte kan stå här och slänga ner flaskor, som kan springa i luften hur som helst. Vjatjeslav Molotov, den sovjetiske utrikesministern ni vet…

– Ja ja, gamle "Järnröven", Stalins utrikesminister, jodå honom känner jag till. Och nu förstår jag också ett och annat! Ni måste vara Göte Nilsson, den mörkrädde Lundaprofessorn med tre avhandlingar!

– Ja, mörkrädd vet jag inte, men visst: tre doktorsavhandlingar har det blivit genom åren: Prisutvecklingen på kylskåp i norra Jämtland 1934-1937 – ett banbrytande regionalpolitiskt stordåd. Vargskinnsprisernas demografiska diskrepanser i norra och nordvänstra Karelen under finska vinterkrigets slutskede, det epokgörande verk där jag i stort sett löser världens energiproblem för all framtid, samt sist men inte minst, det revolutionerande…

– Ja ja, Kylskåps-Nilsson! Det var ju du som stannade inomhus i sex månader under fältarbetet med de jämförande studierna norr om polcirkeln, bara för att solen hade gått ner och du inte vågade dig ut genom dörren. Dom trodde du var död och godkände avhandlingen posthumt av humanitära skäl!

– Vafalls? Nej, så var det inte alls..!

– Joho då, jag minns det som i går! Förstasidan i Ergo hösten sjuttiett!
Du korrelerade priset på vargskinn med kvadratroten på antalet handgjorda finska bensinbomber vid spritfabriken i Rajamäki, dividerat med kuben på antalet ryska T-26-stridsvagnar på finskt territorium. En lysande strategi, då avhandlingen blev så förbannat mastig att betygsnämnden inte ens orkade igenom sammanfattningen!

– Äsch, sånt där behöver jag inte lyssna på! Liksom de finska soldaterna kastade brandbomber på Molotovs finfina stridsvagnar, kastade avundsjuka uppsalaakademiker skit på min utmärkta forskargärning, fast jag hade tre storartade avhandlingar att falla tillbaka på! Skall ni nu också komma och sabotera mina chanser inom näringslivet, genom att elda under brasan och sprida illasinnade rykten!

– Hörrödu, Göte, allvarligt talat, så misstänker jag att det kan vara något lurt med den där flaskan! Det liksom pyser från den. Jag undrar om den inte rent av kommer från Alko:s ökända bryggeri i Rajamäki..? Och insulin är ju som alla veta alldeles överdjävligt explosivt – rent av farligt att ha i möblerade rum!

Men samtidigt så riskerar jag att hamna i koma och faktiskt stryka med om jag inte får mitt insulin nu på momangen! Så kast’ ut skiten du bara! Jag tar lyra! Eller kom ner med den!

– Komma ner med den? Ånä, tror du att jag är så dum? Tänk om du lurar mig och slinker in och saboterar verksamheten! Jag kanske får sparken! Och hur ska det då gå med Räntabilitets-Bulletinen?

– Var inte så feg nu, Kylskåps-Nilsson! Du ska väl inte sitta där och häcka i sex månader igen! Självklart kommer jag inte att luras eller göra något fuffens. Det är jag alldeles för gammal och dum för. Du får mitt fundamentalanalytiska hedersord!

– Vadå hedersord – svär du vid Hutchesson?

– Jadå, jag kan lägga handen på Howard Hutchessons Fundamental analysis made simple – alla sjutton banden om så är – och svära!

– Nåväl, jag letar väl reda på flaskan då, så ses vi där nere. Men kom ihåg, inget fuffens!

– Självklart!

Fortsättning följer…