– Välkomna skall ni vara till detta extrainkallade krismöte för Socialdemokraterna i Sverige, i denna svåra stund för Sveriges socialdemokrater!

– Nä men det var då Tusan vilket pladder! Hit med ordförandeklubban, så vi kommer någon vart!

– Eh, ursäkta... nå i alla fall.... för att reda ut situationen med bonusskandaler, förtroendekriser och röstras, och – om det över huvud är taget möjligt – staka ut en ny väg mot makten, har vi tillkallat eh... kriskonsulten Karl-Evert Larsson.

– Tack tack! Kris-expert-konsult-coach, om jag får be! Jag är faktiskt Sveriges enda diplomerade, ratificerade, auktoriserade och datoriserade kris-expert-konsult-coach!

Vissa är knappt godkända, andra snubblade på mållinjen, ytterligare några har inte ens konsultsnorvalpsexamen. Men själv har jag alla flingor i paketet och alla fingar i syltburken! Samt, förstås: världens finaste diplom, från The Larssonian Institute i Blomstermåla. Ja, jag har själv målat blommorna i bården och skrivit under fanskapet! Det är ju liksom jag som är Larsson, så att säja, he he!

Men nu glömmer vi den success-storyn! Åter till den bistra verkligheten och socialdemokratins rättmätiga kräftgång i valmanskåren!

– Nä men hallå där! Så kan ni väl inte säga! ”Rättmätiga”? Vi har ju bara haft en jävla otur, det vet ju alla!

– Håll nu käften Stjärnis, och låt gubben snacka. Jag tror faktiskt en sån här mediacoachare är vår bästa chans, när eländet nu gått så här långt!

– Ja, jag kan faktiskt meddela att jag är er enda chans. Jag har låtit utföra en fullkomlig genomlysning av hela ert problemkomplex: från Göran Persson feta arsle till konsumbutiken i Korpilombolo, och jag kan säga med hundraprocentig säkerhet att ni har en sjujävla chans att knipa regeringsmakten i nästa val, om ni följer min utstakade plan till punkt och pricka! Lätt blir det inte, men det går!

– Fantastiskt, det trodde jag inte! Vad ska vi göra då, då?

– Se där! Du sa det ju själv: ”Det trodde jag inte”. Felet är att ni inte har någon tro! Ni måste ju tro, för Bövelen! Annars kan ni aldrig få folkets öra och röst. Lyckligtvis har jag exakt vad ni behöver, det perfekta trepunktsprogrammet: de perfekta slagorden och den perfekta handlingsplanen!

– Låt höra!

– Ja, men tänk efter själva! Det är ju självklarheter i dessa kristider: Ni måste krympa kostymen och återgå till kärnverksamheten!

– Ja ja, men va Fan, vårt kärnbudskap är ju jämlikhet; och vi har ökat jämlikheten till förbannelse i alla år. Den går nog knappast att öka mera nu. Och friheten vet jag inte...

– Nä men skärpning nu gubbar, han kan väl knappast komma dragande med ”Frihet, jämlikhet, broderskap”, de slagorden är ju hur gamla som helst...

– Systerskap!

– Vad?

– Systerskap! Vi beslöt ju att skriva in ”systerskap” i slagordsförordningen också, när det utgick ett påbud från ordförande Göran att vi alla är feminister.

– Nej men hallå, på sidan 37 står det ju att vi enligt riksmötet i Alingsås istället skall använda ”Vård, skola, omsorg”, när vi talar till grupper större än tio personer på allmän plats.

– Ja men det slagordet snodde ju borgarbrackorna mitt framför näsan på oss i förra valrörelsen – dom jämrans taskmörtarna!

– Nå, se så, inte hänga läpp nu! Ni är på rätt spår. Det gäller att vara på tårna. Ja, det bränns ju faktiskt riktigt ordentligt, må jag säga! ”Vård, skola, omsorg”, dessa ljuva ord, är ju alldeles lysande bra att häva ur sig på torget, men medge att de blir en aning tungtrodda i själva debatten!

Min krisexpertkonsultcoach-panel föreslår att vi behåller dessa kärnvärden. Men vi har omdefinierat dem en aning och kommit fram till en ideologi, för att inte säga en livsåskådning, eller en... tja, en moralisk hållning och värdegrundsdefinition och... ja, med ett ord: vi har koncipierat en förtroendeskapande åtgärdsutsaga.

Kort sagt: Ett budskap som får menligheten att med tårar i öronen inse fakta och rösta på det röda laget medan blåarslena kan slänga sig i väggen!

– Detta är ju helt fantastiskt! Jag föreslår att vi slår till på detta förslag med acklamation! JAAA!

– Sakta i backarna nu Tjompa, vi har ju inte hört förslaget ännu. Vi har inte hört planen och inte slagorden eller någonting alls.

– Ja, ähum, innan jag avslöjar detaljerna i planen, skulle jag bara vilja få en underskrift på det här konsultavtalet! Du där, till exempel, med pagefrisyr, du verkar ha huvudet på skaft... ja, du ser ju rent av ut som en golvmopp! Du kanske kan skriva på, så att vi får ersättningsnivåerna på pränt?

– Låt mig se. Oj, bara en krona i arvode! Det var fantastiskt billigt!

– Ja, sen tillkommer förstås ett pensionsavtal också, och en liten bonus ifall ni vinner valet, men det är inte på såå många tusen tusen.

– Jasså bara tusenlappar...? Då är det inga problem. Det fixar vi lätt som en plätt! Sådana här förhandlingar är jag van vid från mina olika styrelseuppdrag, bland annat i ett pensionsbolag, faktiskt! Fast jag skall sluta där nu, dom bara lurades, dom elakingarna.

Läs nästa avsnitt…