VECKA 16
Tisdag
16
April
BT-annons
2015-02-14
photo


Varför ha en fast växlingskurs?
Schweiz följer inte med på oansvarig penningpolitik.

En av orsakerna till att SNB etablerade en fast växlingskurs var för att de trodde att deras valuta var övervärderad, något som orättvist nog skadade exportörerna. Givetvis är själva termen ”övervärderad” en laddad term. Det är marknaden som bestämmer bytesvärdet. I en kapitalistisk ekonomi sätts pris genom tillgång och efterfrågan på en sådan nivå att alla som vill sälja hittar villiga köpare. Byteskursen bestäms alltså av tillgången och efterfrågan.

Ingenting, och detta inkluderar valutor, är under- eller övervärderat.

Även uppfattning om att det skadade exportörerna är suspekt. Exportörerna har en massa finansiella produkter att tillgå för att bemöta riskerna med utländska valutor, även i det långa loppet. Dessutom är det så att en exportör importerar mycket av det som används i produktionen.

Globaliseringen har tvingat många exportörer att söka jorden runt efter resurser. En värdeökning påverkar således exportörernas vinster mindre, eftersom den inte enbart minskar exportörens inkomst utan den minskar även hans importerade produktionsmedel.

SNB borde ha varit mer orolig över penningmängdens stabilitet. De borde aldrig ha sysslat med en penningpolitik som gynnade en grupp i samhället, det vill säga exportörerna, på bekostnad av en annan grupp, det vill säga konsumenterna.

Det SNB nu gjort är faktiskt att skada exportörerna eftersom de fattade sitt beslut väldigt hastigt och utan förvarning. När ett land har en fast valutakurs väljer många exportörer att bortse från att skydda sig mot risken med utländska valutor. Värdeökningen av francen tog de flesta exportörerna på sängen eftersom de litade på att penningpolitiken skulle hållas fast.

SNBs drag kommer att stå vissa exportörer dyrt. Vissa kanske till och med kommer att gå i konkurs.

Exportörerna tvingas nu ta till drastiska åtgärder för att möta den plötsliga förändringen, istället för de inkrementella justeringar som de skulle ha använt sig av om valutan var flytande. Det är klart och tydligt att den schweiziska centralbanken förmodligen gjort mer ont än gott, på det stora hela.

Är det någon som är förvånad?

Vi måste hela tiden ha i åtanke att alla åtgärder kommer att ha vinnare och förlorare. Schweiziska konsumenter kommer att gynnas av lägre priser. Inhemska firmor som importerar sina produktionsmedel och som säljer på den inhemska marknaden kommer också att gynnas.

Kostnaden av en fast valutakurs
Teoretiskt sett skulle Schweiz kunnat behålla den fasta valutakursen. Det enda de behöver göra för att hindra valutan från att öka i värde är att trycka pengar, trycka pengar, och trycka mer pengar. Givetvis har detta penningtryckande konsekvenser.

Med det senaste beslutet har nu Schweiz äntligen korsat floden Rubicon. Det finns ingen återvändo. De har gjort det tydligt för alla spekulanter att det finns en smärtgräns, eller snarare en monetär expansionsgräns, som schweizarna inte är villig att överträda. Alla försök att åter instifta en fast valutakurs skulle innebära ett givet drag för alla spekulanter.

Genom att koppla samman din valuta med en granne som är större, låter du väsentligen din granne bestämma din penningpolitik. Dubais dirham hade en fast växlingskurs gentemot dollarn, och de importerade också USAs överdrivna penningpolitik vilket ledde till samma fastighetsbubbla i Dubai som i USA. Med andra ord, om du har en fast valutakurs måste du följa din större grannes oansvariga penningpolitik.

Med en ökad sannolikhet för att ECB kommer att bryta mot Mastricht-avtalet och börja köpa statspapper, bestämde sig Schweiz till slut för att det fick vara nog.

Det talas nu om att ECB kommer att köpa statspapper värda mer än en biljon euros. För att behålla växlingskursen skulle Schweiz varit tvungna att öka sin penningmängd med samma procent, vilket skulle ha varit en oansvarig penningpolitik att föra för ett sådant litet land.

Schweiz gjorde rätt i att överge den fasta växlingskursen. De borde nu koncentrera sig på att göra sig av med större delen av sina EU-skulder. En storm är på väg, och Schweiz står inte längre vid sidan om och ser på.

Författare: Frank Hollenbeck översatt av Joakim Kämpe

Ludwig von Mises - institutet i Sverige

Fler krönikor finner du här!

 
Börstjänaren

 
 
 
 
 
 
 
Annons