Tekniken för aktiehandel går ständigt framåt. För inte så länge sedan var aktiemarknaden som en gammaldags marknadsplats. Det var helt enkelt ett torg där man handlade aktier istället för äpplen och päron. Torget kallades börsgolvet och där möttes köpare och säljare ansikte mot ansikte. Teknisk utveckling gjorde med tiden att aktiekurser kunde skickas ut på stan över telegraftråd och att investerare kunde ringa in ordrar till handlarna på börsgolvet. När sedan datorerna och datorkommunikationen gjorde intåg kunde handlarna istället sitta kvar vid ”desken” på sina egna kontor och koppla upp sig direkt mot börsen. Ordrar kunde därmed läggas i handlarnas datorer och sedan exekveras i börsens datorer. Börsgolven blev överflödiga.

Över hela världen står idag gamla övergivna börshus och vittnar om en tid då aktiehandel var komplicerat, dyrt och ännu mer skyddat av regelverk och statliga privilegier än det är idag. Detta garanterade goda vinster för börshusen vilket omvittnas av de pampiga lokalerna. Stockholms börshus i Gamla Stan är ett lysande exempel. Det invigdes 1776 av Gustav III för börsen, men där huserar idag Svenska akademin och Nobelmuséet. Börsföretaget OMX som driver stockholmsbörsen flyttade för några år sedan ut med sina datorer till Frihamnen. Historien är full av exempel som visar att teknikskiften orsakar gnäll bland de redan etablerade deltagarna. Så även idag.

Det senaste är robothandel och High-Frequency Trading. Robothandel innebär att datorer inte bara används för att lägga och matcha ordrar, utan handlarnas datorer programmeras för att själva avgöra när och hur ordrar ska läggas. Här gäller som vanligt att den som är först med att utnyttja ny teknik framgångsrikt kan tjäna pengar på det. Men när konkurrenterna hinner i kapp eroderas vinstmarginalen.

Som ett exempel på robothandel kan man skriva algoritmer som utnyttjar små prisskillnader på en viss aktie X på olika börser och tjäna på arbitrage (“köp här sälj där”). Resultatet blir att priset på X snart blir lika på dessa börser. Det är ju en bra sak, för den som vill köpa X slipper nu leta runt över hela världen efter det bästa priset. När priserna på X blir samma överallt blir det också i praktiken omöjligt att tjäna pengar på arbitrage. Precis som med all entreprenörsverksamhet försvinner alltså vinstmöjligheterna med tiden. (Något som alla som hatar framsteg, utveckling och profit borde älska.)

High-Frequency Trading (HFT) är inget annat än snabb robothandel. Ofta lägger datorerna många små ordrar väldigt snabbt och på många börser samtidigt. Faktiskt kommer de flesta av ordrarna aldrig att exekveras utan de är mer “tester” för att känna hur de andra marknadsaktörerna reagerar; det blir ett förhandlingsspel lite grann som katt och råtta. Börserna investerar därför idag mycket pengar på att bygga ut datorkapacitet för att hantera en strid ström av ordrar som i de alla flesta fall inte ens leder till avslut. En viktig konkurrensfaktor för börserna idag gäller hur snabbt man kan hantera ordrar. Eftersom ljusets hastighet begränsar hur snabbt en order går genom kabeln från handlarens “robot” (tradingserver) till börsens server placeras alla robotar på lika långt avstånd från servern i börsens serverhall för att det ska bli rättvist.

Så vad gäller då allt gnäll om robothandel?  Den enda seriösa invändningen är att det kanhända ökar volatiliteten, det vill säga att robothandel förstärker aktiekursernas svängningar. Det är inte säkert att det är på det viset, men det kan hända att det är så. Den höjda volatiliteten sägs då göra det svårare att investera på börsen, och det skulle i slutändan drabba oss alla eftersom fonder investerar våra pensioner där. Därför borde oskicket med robothandelns omedelbart förbjudas, hävdas det. Och politiker som vill visa dådkraft visar gärna upp lagens muskler.

Problemet är inte robothandeln och volatiliteten, utan problemet är som vanligt bristen på frihet. Om den högre volatiliteten verkligen gör att avkastningen på pensionerna blir dålig borde fonderna istället kunna investera pengarna någon annanstans. Det går inte idag då börsnoterade aktier har fått en priviligierad ställning bland investeringar för vanliga pensionsfonder. Men om nu fonderna är bakbundna, skulle väl spararna själva istället kunna ta ut pengarna ur fonderna och sätta dem på banken, eller investera genom att betala av huset, eller köpa guld och silver, etc. Men det går inte heller, för via källskattens sociala avgifter konfiskeras pensionspengarna, och tvångsinvesteras i fonder som måste sätta dem i börsnoterade aktier.

Alltså, om nu robothandel orsakar störande prisrörelser och dålig pensionsutveckling är det inte mer regleringar som behövs, utan snarare behöver man en gång för alla låta folk behålla sina pensionsmedel och investera dem själva. Endast då kan man vara säker på att alla aktörer på börsen är där av egen fri vilja och leker med sina egna pengar utan att drabba någon oskyldig.

Men det finns en annan faktor också. En börs har ju inte bara HFT-kunder. Den måste också hålla de noterade företagen nöjda. Om börsen blir oattraktiv för placeringar kommer de noterade företagen upptäcka att det blir svårare att attrahera nytt kapital medelst nyemissioner på börsen. Företagen kommer då överge börsen och istället se sig om efter andra sätt att finansiera sig, till exempel via privata investeringar, lån och obligationer.

Därför behövs inga förbud för att reglera robothandeln. Börserna kommer själva se till att begränsa störningarna för att inte förlora kunder. Den motiverande kraften kan inte några regleringar överträffa. Man kan vara säker på att förbud och regler mot robothandel dels kommer vara trubbiga, verkningslösa och dessutom orsaka en mängd oförutsedda negativa effekter.

Men eftersom ytterst få människor idag förstår den fria marknadens överlägsna förmåga att rensa ut dumhet och asocialt beteende blir man översköljd av sådana här barnsliga artiklar: Fyra bra skäl till robotförbud. Hur jag än läser och läser i den här artikeln hittar jag inga “bra skäl” till förbud. Bara ett antal ologiska påståenden. Ta nummer fyra till exempel.

Till sist är det bara att konstatera – kapitalismen i alla ära – men detta är inte marknadsekonomi. Börsen är till för att försörja bolagen med riskkapital. Det är klart att det från tid till annan förekommer felprissättningar och möjlighet att spekulera i uppgångar eller nedgångar. Men datorhandeln har infört ett helt nytt tidsbegrepp när det gäller kortsiktighet. Kvartalshysteri är numera millisekundshysteri.

Branschförsvararna påpekar gärna att datorhandelns ohemula vinster bidrar med fler hundra miljoner till statskassan när de beskattas. Att individer och bolag kan beskattas ger dem inte automatiskt grönt ljus.

En drastisk liknelse är att företeelser som droger, spritlagning, eller barnarbete också skulle kunna ge åtskilliga miljarder i skatteintäkter. Men sådana verksamheter är, förutom den rent legala aspekten, också förknippade med dolda kostnader som samhället eller individen måste betala för.

Vare sig myndigheterna tar stöd av marknadsekonomisk teori eller någon form av rättvisepatos är det dags att dra av sig silkesvantarna och återerövra börshandeln. En aktiehandel utan möjlighet till genomlysning är allt annan än rättvis och gagnar ingen på lång sikt. Allra minst börserna själva som redan nu har svårt att attrahera nya bolag.

Textens dumheter talar för sig själv.

Författare: Klaus Bernpaintner

Ludwig von Mises - institutet i Sverige