Bernie Madoff stal miljarder från kunderna i sina bluffinvesteringsfonder, genom att driva ett gigantiskt skojeri istället för en finansiell tjänst. Människor som inte ens är hans offer är rasande, och nästan alla hade en 10-minuters känsla av hämnd när domaren kastade honom i fängelse för en tidsrymd av 150 år.

Låt mig blanda mig i leken med en motsatt ståndpunkt. Frige Bernie Madoff, säger jag.

Hans liv är redan förstört. Han är ett fattighjon. Han kommer aldrig mer göra affärer. Från att vara ett innovativt geni vars informationsteknik på 1960-talet blev grunden för NASDAQ, steg han i höjden och sjönk till det djup där han kommer att stanna intill döddagar. Han kommer, under återstoden av sitt liv, inte att kunna ses i det offentliga, utan att stöta på förakt och hån från omgivningen.

Kanske idén om fängelse är straffet. Jag förstår inte hur det kan vara ett värre straff än vad han skulle möta på utsidan.

Kanske tanken är att pådyvla honom en känsla av ånger. Men känner han inte redan bitterhet och djup sorg? Denne man, som allmänt ansågs vara ett historiskt fenomen, är nu vanhedrad för alltid. Vi har alla ett liv att leva, och hans är nu fullkomligt slaget i spillror, han går till historien som den värsta finansiella brottslingen genom tiderna.

Vad är det då, exakt, för mening med att fängsla honom? Han är inget direkt hot mot någon. Skulle samhället vara säkrare för att han sitter på kåken? Han kommer inte att råna folk eller misshandla någon. Han kanske skulle skriva en bok och donera pengarna till välgörenhet eller göra någon återföring till sina offer. Jag, åtminstone, skulle vilja läsa den boken.

Istället kommer skattebetalarna att tvingas betala notan för hans uppehälle. Offren får ingenting. Det är inte rättvisa. Det är omänskligt för båda sidor av transaktionen: Bernie och oss.

Kommer fängelset att "rehabilitera" honom? Det är löjligt. Hans rehabilitering, om det kan finnas någon, är förmodligen redan fullbordad. Betänk det dilemma i vilket han befann sig. Det började smått, ett enkelt system som vem som helst kan hantera. Hans problem var att det fungerade bättre än för de flesta.

När svindlerierna en gång började, hoppades han förmodligen på att marknaden skulle vända och han skulle bli hederlig igen. Det blev dock inte så. Han kunde inte gräva sig ut ur det, oavsett hur mycket han hatade sitt liv. Att det varade i decennier i stället för i dagar är ett bevis på hans marknadsföringshuvud, men därmed inte sagt att han älskade sitt liv. Att tillbringa resten av sitt liv i finkan kommer inte att rehabilitera honom ett dugg intensivare än livet på utsidan.

Problemet med fångenskap är inte att du blir behandlad som ett djur. Eja, vore det så väl! Djuren i en djurpark matas, tränas och vårdas. De har ett värde på grund av att de lockar fram tillgivenhet hos betalande kunder. Även slavar är i ett bättre läge, de har åtminstone ett visst värde för sin herre.

Fångar, å andra sidan, konfronteras med en slags metafysisk förvandling. De går från att vara respekterade samhällsmedlemmar till att behandlas som köttklumpar som tar upp utrymme. Deras väktare ser dem som objekt. De utnyttjas av andra interner och lever i ett tillstånd av ofattbar degradering varje dag.

Alla fångar lever därför under ett slags tortyr. Det är inte modernt. Det är inte ens medeltida. Det strider mot alla civiliserade principer. Kanske skulle vi tillåta det för samhällets mest våldsamma medlemmar, i avvaktan på en annan lösning. Men dit hör inte Madoff, och dit hör inte merparten av fängelsepopulationen.

Men likväl, vi förväntas alla känna någon form av glädje åt hans fångenskap. I årtionden har vi fått höra av sociologer att de verkliga brottslingarna i samhället inte är rånare och mördare och våldtäktsmän, utan snarare "manschettbrottslingar", smusslande kapitalister som stjäl pengar medels fashionabla finansfasoner. Det är de som ska vara i fängelse.

Och så nu, har dessa av sociologer utbildade, evigt mjuka mot verkliga brott men ohämmade mot ekonomisk brottslighet, fått som de vill, då bourgeoisien utropar sin hämnd mot den man vars enda offer var rika människor, hans egna kunder. Kan det råda något som helst tvivel om att Madoff har ställts upp som en syndabock, någon att skylla nedgången på, så att vi blir distraherade från de största svindlerierna av alla, som åtnjuter lagens skydd?

Så låt oss fråga det ofrågbara: Hur ovanligt onda var Madoffs ageranden? Inte så ovanligt. Faktum är att hela idén om att betala av tidigare investerare med medel från nuvarande investerare är själva kärnan i det sociala trygghetssystemet. Madoff inhämtade åtminstone samtycke från sina investerare, som lät honom sköta omvårdnaden av deras pengar baserat på deras egen vilja. Och han försökte åtminstone inte försvara sig med påståendet att han agerade med allmänhetens bästa för ögonen.

Jeffrey A. Tucker
tucker@mises.org

Översättning Börstjänaren

Diskutera gärna denna krönika i vårt Forum.