Ganman, Jens: Kungen av Jämtland – ett reportage om makt och pengar i en liten stad i Norrland. (Limhäftad. 368 s.) Jamtli Förlag. Östersund 2009.

Jag skall alldeles strax anmäla Jens Ganmans tankeväckande bok om Maths O Sundqvist, mannen som sänkte Carnegie, låt mig bara först sjunga en sång: ”Vår Busschaufför” – den kan väl alla? Jag tror jag tar den i A-dur – trots allt:

"Vår busschaufför, vår busschaufför, det är en man med gott humör!
Vår busschaufför, vår busschaufför, det är en man med gott humör!
Och har han ej ett gott humör, så är han ej vår busschaufför.
Vår busschaufför, vår busschaufför, det är en man med gott humör!"

Tackar tackar! Sedan skall jag också bara be att få citera den berömde investeraren Warren Buffett, som lyckats bli en av världens rikaste män genom att, istället för att hatta iväg som en bärsärk, endast satsa på långsiktiga, noga övervägda aktieplaceringar, s.k. värdeinvesteringar:

”När tidvattnet drar sig tillbaka, får vi se vilka som har simmat utan badbyxor.”

Sådärja! Nå. Är då Kungen av Jämtland en läsvärd bok? Svar: Ja. Läsvärd och hyfsat välskriven.

Men är det en bra bok? Djuplodande, avslöjande, informativ, analytisk? Svar: Nej. Den största tillgången med denna bok förutom den jamtska lokalfärgen är nog den imponerande snabbhet varmed den föreligger ur tryckpressarna.

Det kanske inte är vidare schyst att gnälla över vad en bok inte är, särskilt när den ju heller aldrig utgett sig för att vara något annat än vad den är. Men ändå. Ganman säger sig vilja skildra ”legenden” Maths O Sundqvist (MoS), alltså inte mannen eller gärningen, utan själva ”myten”.

Boken blir därför en enda lång räcka av andrahandsuppgifter och mer eller mindre – ofta mindre – initierade citat, samt en ganska grundlig redogörelse för diverse missgrepp tagna av MoS hantlangare i Östersund med omnejd under den senaste femårsperioden. (En försvarlig – eller kanske oförsvarlig – del av bokens 368 sidor åtgår sålunda till, förvisso till synes välförtjänt, rådbråkning och stegling av Färgfabrikens / Di:s Jan Åman och MoS ”högra hand” Helen Olausson.)

Maths O Sundqvist är alltså den skönsjungande busschauffören från Kaxås i Jämtland, som ärvde en bussrörelse av sin far, köpte ut sina bröder, sålde rörelsen, investerade pengarna i bland annat fastigheter och industrier, som han förvaltade, sålde, köpte, ägde och drev och så småningom (efter ca 38 år – varav ett sabbatsår på sångskola), ansågs god för ca 20 miljarder kronor (enligt Adaktusson), innan riksgälden tog över hans imperium, som pantsatts för personliga lån hos Carnegie, och enligt uppgift lämnade honom med tusendelen därav: ca 20 miljoner kronor samt en snöskoter.

Man får nog säga att av denna uppgång-och-fall-historia har journalisten, författaren och f.d. Sundqvisthyresgästen Jens Ganman valt att fokusera på sin tidigare hyresvärds "pannkaka" snarare än på densammes "sol".

Redan på första sidan slås fast: ”Hans affärer är rätt ointressanta i sammanhanget… Tusentals affärsmän har gjort samma sak före honom. På så sätt är han en stereotyp. Hans resa är banal, liksom hans visioner att bygga monument över sig själv.”

”Hans visioner är banal” är en språklig provinsialism som man väl får låta en norrlänning komma undan med. Mera oförlåtligt är dock själva det snåla och avundsamma synsättet att jämställa en nyriks konstaterat ytliga vräkighet, med densammes värv och id, vilka skapat överflödet. Det är lite som att bunta ihop och jämställa Tiger Woods fjorton majortitlar med hans tio (?) otrohetsaffärer, för att ta ett aktuellt exempel.

Själv är jag av den åsikten att det minst banala med MoS resa är själva affärsbiten; det är ju istället just denna som är intressant, fängslande och specifik. Alldeles trivialt är det väl inte att förvalta en rörelse med tre bussar och en lastbil i Norrlands inland till 20 miljarder?

Vad boken dock är full av är banaliteter som MoS förkärlek för att i diverse sammanhang brista ut i ”Ovan där” m. fl. sånger mer eller mindre opåkallat, eller spektakulärt anträda fester medelst helikopter, eller svettig klä av sig i bara kalsongerna för att nyanländ byta om mitt under pågående middagsbjudningar. Banalt blir det förstås också när ett flertal sidor av boken utgörs av referat från anonyma kommentarer från diverse chattsidor.

Rent beklämmande är att den enda sammanfattande redogörelse för hans företagargärning som vi bestås, är ett utförligt citat från en anonym chattare, som kommer fram till att MoS skapat, eller i alla fall upprätthållit, jobb i Jämtland för i runda slängar en miljard kronor, eller 4 000 manår.

Denna uppgift lämnas helt utan kommentar men är för mig kärnfrågan i hela gåtan Maths O Sundqvist: är han en lokalpatriotisk entreprenör som möjliggjort arbete på orten i livskraftiga industrier åt hundratals personer, eller är han en maktfullkomlig gambler som drygt dribblat med folk och företag?

I prologen citerar författaren sitt studieföremåls kusin: Sven-Ivan Sundqvists, välkänd börskommentator på DN 1970-1997 samt författare till böcker om bl. a. PG Gyllenhammar och Refaat El-Sayed, som i den sistnämnda boken hoppas kunna ge läsaren underlag för ett ”mer initierat tyckande” om bokens huvudperson – vilket vår författare Ganman också hoppas kunna erbjuda med sitt alster.

Men den förhoppningen ”tycker” jag nog kommer på skam. Därtill är hans bok alltför fattig på Maths O Sundqvist. För att få underlag för att verkligen tycka något initierat får man nog vänta på en – högst eventuell – bok från kusinen Sven-Ivan.

Nåväl, Kungen av Jämtland är en skapligt renhårig bok, förutom i perspektivet, som alltså är lite för entreprenörsovänligt för min smak. Intressant och glädjande är att den "österrikiskt" skolade ekonomen Peter Schiff från Mises Institute figurerar som den absolute hjälten och sanningssägaren i boken. Jag skulle rekommendera författaren att läsa Ludwig von Mises Human Action, eller åtminstone Henry Hazlitts lättlästa, av institutet nyligen återutgivna klassiker Economics in One Lesson, för att få lite vidare ekonomiskt perspektiv. (No offense please, då det är böcker jag rekommenderar till alla läskunniga.)

Och så då det här med badbyxorna. De skarpaste raderna i boken kommer från finansmannen Patrik Brummer:

"Maths var en väldigt djärv affärsman. Han körde hårt och jobbade med hög skuldsättning. Jag, Peter Thelin med flera, hörde till den ganska stora skara som rådde honom att minska riskexponeringen, men han ville inte lyssna på det örat. Han satte allt på rött igen, efter att ha vunnit gång på gång på gång… och sista gången stannade kulan på svart.”
”…fast jag tror å andra sidan att det är rätt logiskt. Du vet, Maths överlevde ju andra nergångar, exempelvis den runt millennieskiftet, och då kan man kan [sic] hamna i ett läge där man känner sig mer eller mindre osårbar. Det hade förmodligen vem som helst i samma situation gjort. Den där känslan av osårbarhet ökar ju också för varje gång man klarar sig.”

Överdriven djärvhet och hybris leder till undergång. Tack för det. Jag får medge att en fråga hade föresvävat mig både en och två gånger mellan skildringarna av de huvudlösa flumturerna bland obyggda björntandshotell och misskötta länstidningar m.m. på 2000-talet (som ju är bokens huvudinnehåll): Hur tusan hade affärsimperiet över huvud taget överlevt millenniebubblan?

Om nu inte i miljardvärderingen var "felräknad i banken till Maths favör", så måste det förstås ha funnits en tid – en lång tid – av sans, vett och sundhet i hans affärer. Som tidigare konstaterats saknas ju den skildringen. Men om vi överser med detta, kommer Ganman i alla fall åt att, i kapitlet "Bokslut", göra ett någorlunda försonande sådant, genom att mejsla ut ett "larger than life"-scenario som skapar trovärdighet:

"Å andra sidan var AB Skrindan ett företagsimperium dömt att förr eller senare gå under. De enorma skulderna tickade på i bakgrunden, obarmhärtigt. Företaget hade ideliga likviditetsproblem och viktigast av allt: det saknades kompetens och styrning. Riskhantering.
...efter uppgörelsen med sina kreditgivare... var han skuldfri och kunde lämna röran av halvfärdiga affärer och projekt åt någon annan, samtidigt som han och hans familj fick behålla en rad fina tomter och fastigheter i Jämtland. Fiasko på kort sikt. Succé på lång."

"Det finns en mängd osannolika inslag i det hela – förutom det exempellösa risktagandet, den exempellösa rastlösheten. Maths kärlek till hembygden, hans kärlek till allmogen, i kombination med fascinationen för de fina salongerna – sentimentalt arbetarpatos uppblandat med klassiskt gulaschbaroneri. Ena dagen syns han på de fina krogarna i Stockholm, den andra sitter han utanför ICA i Kaxås och äter falukorv direkt ur förpackningen."

Javisst, när alla tågen gått och alla klockor stannat kan MoS i likhet med Karl XIV Johan utropa: "Folkets kärlek, min belöning". Hur många i miljardärsligan kan väl göra det med trovärdigheten i behåll?

Vi avslutar med en interiör från en spelning för pensionärer i Frösön, i maj 2009 ett par månader efter solisten blivit av med sitt imperium. Maths O. Sundqvist underhåller tillsammans med Rolf Engberg samt Örjan och Folke Lindqvist. En entusiastisk publik får lyssna på bland annat "Barnatro" och "Ovan där". [Bruten länk, kika på dessa bilder från juli 2011 resp juni 2012 i stället!]

Om man då skall våga sig på en egen "initierad gissning", eller vad det nu hette, så får det nog bli att det är ju inte bara folkets utan även Guds kärlek i vågskålen.

Jag kommer att tänka på följande utdrag – från en annan partsinlaga, av någon äldre datum:

"Då sade Jesus: "Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." De som hörde detta frågade: "Vem kan då bli räddad?" Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."
Lukas 18:22-27 (Bibel 2000)

"En skatt i himlen" – javisst, det är ju så sant som det är sagt! Räddad på mållinjen av Gud, som tack för att han inte lyssnade på frestarens brumbjörnar.

Om man drivs av sin "Barnatro" och vill hamna "Ovan där" när färden är över, men samtidigt vill ha "Någonting att äta, någonting att dricka" på vägen, kan man då tänka sig en bättre resa?

"Nu tar vi spårvagnen, upp till himmelen", so to speak – eller ännu bättre upp: en busslinje med "egen kuppe"!