Inledning
I den senaste tidens börsuppgång [2006] har det inte vart svårt att plocka ut vinnaraktier. För en vinstgivande trading har det räckt med att köpa, i princip, vilken aktie som helst. Det mesta har stigit de senaste månaderna och det har gått snabbt. Den som varit positionerad på köpsidan har gjort bra affärer, medan den som envist gått emot trenden, fått sig en lärdom om egoismens pris inom aktiehandel.

De som stått helt vid sidan av är de ”svaga händerna”, de som aldrig kommer våga sig ut på en starkt trendande börsmarknad på egen hand. Denna grupp kommer, i många fall, för alltid att stå med darrande ben utanför ringen där ”bulls” och ”bears” fightas. Ett sätt att stärka sitt mod och sina möjligheter i kampen är dock att tillägna sig grunderna i riskhantering.

Då bears, säljarna, fått sig en tankeställare av den senaste uppgången bör också bulls, köparna, ha fått det. Men många bulls har lärt sig helt fel läxa. Då börsen stiger har de, i många fall, känt sig som tradingudar, som gärna berömmer sig själva och braverar. De tror sig kunna spelets regler nu och därmed ha funnit en hemlig kod till vinnande börsspekulation.

Enbart en liten grupp av de framgångsrika köparna kommer dock att kunna behålla de intjänade pengarna, och det är de som jobbar med en sund riskhantering. De aktiespekulanter som utan urskiljning satsat stort och därigenom fått en fin, fet utdelning, kommer att vara övertygade om att de handlat strategiskt rätt, och därmed kommer det tidigare, felaktiga, beteendemöntret åter att upprepas. Men utan tanke och insikt i en sund riskhantering, kan hela vinsten gå upp i rök, på bara några få affärer, som går åt fel håll.

Den lilla grupp av köpare som kommer att behålla intjänade pengar, är de som redan har en fungerande strategi för riskhantering, eller de som omedelbart anammar en sådan. Har du tagit enorma risker för att uppnå dagens resultat, innebär det att om du inte ändrar ditt beteende nu, kommer marknaden att demaskera det och avslöja dess ursprungliga ansikte: förlorarens. Hög risk innebär inte alltid hög avkastning.

För den som är vaksam och mån om sin portföljutveckling kan det därför nu vara hög tid att tillägna sig en fungerande riskhanteringsstrategi.



Vikten av riskhantering
Hur stor vikt riskhantering spelar för tradingen som helhet kan inte nog understrykas. Genom historien finns det mängder av duktiga traders som gått i graven pga dålig riskhantering. Det är ett allmänt uttryck att Wall Streets kyrkogård består av traders som hade rätt i sak, men fel i tajmingen. Tidpunkten för köpet och säljet är lika viktig som hur stor del av portföljen som riskeras. För har du rätt i din tro om marknaden, men fel tajming, kan du alltid återta din position, om riskhanteringen var i sin ordning, även om du blivit utstoppad ett flertal gånger.

Att handla på börsen utan förståelse för den totala portföljrisken, är som att spela rysk roulett: förr eller senare kommer skottet som ödelägger all skapelse och omöjliggör ytterligare existens i denna värld. En trader som blåser rent sitt konto kommer sällan tillbaka och ber om ett nytt kok stryk.

Det finns givetvis undantag; många framgångsrika traders har någon gång i karriären fått uppleva vikten av riskhantering från första parkett, då de förlorat allt de har i felspekulationer. Det krävs enormt mycket för att ta sig tillbaka efter ruin, varför de flesta då slås ut för gott. Men de som kommer tillbaka har fått erfara en av Aristotle´s lärosatser: ”inlärning kommer enbart från lidande”. Därför kanske det kan vara så, att det bästa sättet att lära sig är att göra alla misstag som går att göra. Ruinerar du dig själv har du den bästa lärdomen om vad du inte skall göra nästa gång. Problemet är att det finns en mängd olika sätt att ruinera sig på, möjligheten finns därför alltid kvar, att du vid andra försöket väljer ytterligare ett felspår. Men har du istället läst och studerat hur framgångsrika personer nått sitt mål, kan du ge dig själv en chans att försöka lära av deras misstag.

Tradingprofiler
Studier av Jesse L. Livermores liv och trading, bör ingå i varje seriös aktiespekulants utbildning. Livermore är känd för sin talang att tjäna stora pengar, mer än någon annan, men också för att ha ruinerat sig ett flertal gånger. Under sitt liv, vid 1900-talets början, skapade han inte mindre än fyra stora förmöghenheter, men förlorade alltsammans på felspekulationer. Det är dock med en viss beundran man läser om Livermore.

Kritiker till Livermore´s popularitet genom decennier, såsom Paul Sarnoff (författare till Jesse Livermore Speculator – King), menar att han faktiskt var en urusel trader, eftersom han ruinerade sig själv, inte bara en utan flera gånger. Då man studerar Livermores liv får man en bra förståelse för hur det gick till. Han var en duktig trader, det kan inte förnekas: han kunde bygga kapital som ingen annan. Hans hade dock problem, såväl med riskhanteringen som på det personliga planet.

Att rikedom och mycket pengar inte leder till lycka, känner de flesta till – åtminstone i teorin. Livermore, som inte var född förmögen utan som fattig bondpojke, blev dock varse pengarnas nackdelar. Det ena tragiska familjeödet följdes av det andra, i en löpsedelssåpa som också skulle fortsätta efter hans död. Livermore, kanske förstod vikten av att inte vara aktiv i marknaden under svåra personliga tragedier, men han följde inte den insikten. Man kan också tro att Livermore saknade livsglöd efter att han skapat en förmögenhet och medvetet eller omedvetet led av självsabotage. För varje gång han ruinerade sig, hade han ett nytt mål med livet och det var att åter bygga upp en förmögenhet, något han lyckades med vid varje försök. När Livermore begick självmord var han gammal och återigen utblottad, även om det kanske inte var bankrutten i sig, som låg bakom hans bortgång.

I efterhand är det lätt att konstatera; om Livermore hade haft en fungerande riskhantering hade han aldrig ruinerat sig. Men det kanske viktigaste att förstå i denna situation är; att han aldrig skulle ha tjänat så mycket pengar som han gjorde med en låg riskprofil.

En annan tradingprofil, i modern tid, med stora brister i riskhanteringen är Victor Niederhoffer som skrivit boken ”The Education of a Speculator” (1996). Niederhoffers framgång spreds lika snabbt som hans undergång. Spekulationerna genererade stor avkastning för både honom själv och hans investerare, och för att åstadkomma det måste höga insatser sättas i spel. I slutet av sin karriär räckte det inte att han var kompis med George Soros, för utan en fungerande riskhanteringsstrategi är en trader som lever över all rim och reson, dömd att förr eller senare gå under, så också Niederhoffer.

Både Livermore och Niederhoffer spelade i en hög division, och satte enorma summor på spel. Men de två profilerna kan inte jämföras med varandra i sin trading mer än på sin bristande riskhantering. Livermore presenterade under sin tid sunda och logiska slutsatser om marknaden, som lever kvar än i dag och kommer att gälla även om hundra år. Det är långt mer än vad Niederhoffers komplicerade strategi kommer att göra.

Listan på kända tradingprofiler som ruinerat sig och andra kan göras längre. Nick Leeson, som ruinerade hela Barings Bank (Rogue Trader: How I Brought Down Barings Bank and Shook the Financial World av Nick Leeson.) är ytterligare ett exempel. Men det finns ingen anledning att rada upp en lista på ruinerade spekulanter i denna text. Genom deras öden kan vi dock finna lärdom, ty det har föga betydelse att de tillhörde den högre klassen av pengarullare, reglerna är desamma för små som stora konton.

Vi nöjer oss med att presentera tradingprofiler som rört sig med stort kapital, eftersom det knappast är av intresse att skriva om alla de småtraders som ruinerat sig. Det ger inte något större läsvärde hur Kalle Svensson i Korpilombolo förlorade 100 000 kr på vansinnestrading. Skaran är dock större, och det sammanlagda kapitalet som slarvats bort av småsparare världen över är ofanligt. Var viss om att en sund riskhantering är den största enskilda lärdomen du kan göra på tradingens område. Som aktiespekulant bör man intressera sig minst lika mycket för riskhantering som för aktiestrategier.

För den som vill läsa mer om ruinerade småsparare rekommenderas Lars Ohlsons böcker, Ruinmakarna 1&2, Rångivarna och Skambankerna. Böckerna handlar förvisso om kunder som blivit ruinerade av sina rådgivare, men om de senare hade haft en fungerande riskhantering, hade Ohlsons böcker blivit färre och tunnare.

Artikeln är en repris från 2007.

HAJ PÅ RISK: riskhantering I

HAJ PÅ RISK: riskhantering II

HAJ PÅ RISK: riskhantering III

HAJ PÅ RISK: riskhantering IV

Fler artiklar finner du här!