Läs den spännande berättelsen i ett utdrag ur boken Ruinmakarna 2, där författaren och journalisten Lars Ohlsons utreder vad som egentligen krävs för att lyckas som trader!
KONSTEN ATT HANTERA MARKNADEN
ur Ruinmakarna 2 av Lars Ohlson
Kan vem som helst bli en börsvinnare eller är det endast några få förunnat? Är det en fråga om arv; om läggning och temperament?
Eller är det fråga om kunskap och teknik som vem som helst kan tillägna sig?
Kort sagt: Handlar det om gudabegåvning eller hårt och enträget arbete? Om talang eller träning?
Frågeställningen är klassisk och har varit föremål för diskussion så länge som börsen funnits. Under det glada 1980-talet bestämde sig två topp-placerare på Wall Street att ta reda på hur det verkligen förhåller sig. De båda, två framgångsrika partners vid namn William Eckhardt och Richard Dennis, var fullständigt oense i denna fråga.
Dennis, en legendarisk råvaruhandlare och den yngre av de båda, hävdade att korttidshandel, även i sina mest offensiva former, är något som vem som helst kan lära sig medan Eckhardt, en utpräglad matematiker som utvecklade komplicerade system för sin korttidshandel, hävdade det omvända: att bli en framgångsrik trader är något som finns i blodet.
För att avgöra frågan bestämde Richard Dennis sig för att göra ett praktiskt experiment. Han satte in en liten platsannons i Wall Street Journal där han sökte folk som ville bli traders (det engelska ordet har en air av spänning och romantik som det svenska ordet korttidshandlare inte har). Kvalifikationer erfordrades ej. Fler än tusen personer svarade på annonsen.
Av dessa valdes, efter ett omfattande gallringsarbete, tretton stycken ut som därefter fick genomgå en två-veckors kurs i det system för korttidshandel som gjort Dennis och Eckhardt så framgångsrika.
Efter denna två-veckors kurs var det dags för de tretton att börja göra affärer. Ett år senare hade gruppen uppvisat så bra resultat att Dennis beslutade att utöka gruppen med ytterligare tio personer.
Richard Dennis döpte dem till The Turtles (Sköldpaddorna). Man kan se namnet som en illustration till de stenhårda sekretesskrav som gruppen hade att arbeta under. Vid de få tillfällen någon utomstående närmade sig med frågor om hur de arbetade och vad de nådde för resultat, slöt de sig inom sina skal och svarade antingen inte alls eller också mycket enstavigt på de frågor som ställdes till dem.
En som försökt intervjua dem är den amerikanske författaren Jack D Schwager som gjorde sitt försök 1990, sex år efter det att Sköldpaddorna startat sin verksamhet.
Trots Schwagers försäkringar om att låta Sköldpaddorna läsa igenom intervjuerna innan de publicerades och låta dem stryka sådant som de inte ville skulle bli offentliggjort, blev intervjuerna rena parodier där svaren i stort sett växlade mellan: ”Tyvärr kan jag inte svara på den frågan” och ”den frågan har jag nyss besvarat” (genom att inte besvara frågan).
Men Schwager gav sig inte. När inte Sköldpaddorna själva ville prata, beställde han fram de kontorapporter som finns tillgängliga över New York-börsens aktörer och som avhandlar en massa olika statistik, till exempel genomsnittlig årsavkastning, antalet månader med vinst och största nedgång och avkastning i förhållande till riskexponering. Det visade sig att åtta av de arton absoluta toppnamnen var Sköldpaddor.
Facit visade med andra ord att Richard Dennis hade haft rätt: Trading är något som går att lära ut. Att bli en börsvinnare behöver inte vara förbehållet dem med medfödd talang. Vägen till framgång kan istället gå via hårt arbete, ett effektivt regelsystem och stenhård disciplin.
(Fortsättning följer...)
Lars Ohlson
2007-02-19 | Sköldpaddorna på Wall Street III |
2007-02-12 | Sköldpaddorna på Wall Street II |
2007-02-01 | Sköldpaddorna på Wall Street |