Förra måndagen fick en av riskkapitalbolaget Cevians anställda oväntat besök hemma i sin lägenhet på Östermalm. Det var dessvärre polisen som hälsade på – och grep honom. Han var misstänkt för att ha begått insiderbrott. Eftersom jag känner en av de fyra Cevian-konsulter som det skulle kunna vara frågan om blev jag genast nyfiken och orolig.

Jag hade dock svårt att tro att det var min bekant som var den misstänkte. Så dum kunde han väl ändå inte vara? Med en årsinkomst på omkring sex miljoner kronor fanns det väl ingen anledning att svika sina arbetskamrater, riskera en inkomstbringande karriär och dessutom kanske få sitta i fängelse i flera år?

Fråga publiken
Å andra sidan gällde detsamma för alla de fyra konsulterna. Alla är välutbildade och rika och har ett drömjobb i finansmarknadens maktcentrum. Någon av dem verkade ha varit omdömeslös nog att riskera allt. Det skulle lika väl kunna vara min bekant som någon av de andra. Jag kollar på flashback.info. På detta forum brukar rykten och namn florera ohämmat. Jag hittar ett inlägg där det frågas vem Cevianmannen är – men inget svar. Där försvann den första livlinan.

Fifty - fifty
På nyheterna berättades det (förutom att börsen noterat ett nytt kursrekord) att den misstänkte hämtades i sin Östermalmslägenhet. En sökning på hitta.se gav vid handen att det fanns ytterligare en person av de fyra som skulle kunna vara aktuell. Men två kandidater föreföll bortsållade. Det började bli obehagligt. Det kändes som om jag förgäves mist ännu en livlina.

Jag försökte övertyga mig själv om att ett gripande faktiskt inte innebär att personen är skyldig. Det kanske är så att Ekobrottsmyndigheten, EBM, bara vill visa sig duktig. Somliga chefer på myndigheten kan nämligen vara rädda för att mista sina fina titlar. En nedläggning av myndigheten har förespråkats i en statlig utredning. Förslaget har orsakat en märklig debatt. Egentligen är det en rent administrativ omläggning som föreslås. Namnskylten på dörren ska bytas, och ekobrottsbekämpningen inordnas i det vanliga åklagarväsendet. Det hindrar dock inte att en del chefer på EBM kanske oroar sig för sina befattningar och därför överdriver resultatet av sina egna spaningsinsatser. Att de senare i veckan håller dagliga presskonferenser stödjer teorin. Spektaklet är lite bisarrt med tanke på att Cevianmannen och hans försvarsadvokat samtidigt har yppandeförbud. Tanken med detta är att de inte med sina uttalanden ska störa utredningen. Jakten på andra misstänkta ska kunna gå vidare, vittnenas utsagor ska inte tappa sitt värde etc.

De ojämlika möjligheterna att påverka media leder obönhörligt till att artiklar och TV-inslag präglas av att ”saken är klar”. De misstänkta förutsätts vara skyldiga. (Förutom Cevianmannen grips ungefär samtidigt den så kallade Nordeamannen/Bilbarnstolsmannen och dennes fru. Bilbarnstolsmannen kallas så sedan omkring en halv miljon kronor hittats gömda i en bilbarnstol.) Vi får inte veta särskilt mycket om deras egna förklaringar.

Bubbel och babbel
För visst kan det vara så att någon har haft insiderinformation, men bara har fört vidare vissa idéer. Alla i härvan verkar vara så kallade stekare som har levt det glada lyxlivet runt Stureplan. Kanske har de suttit på krogen och druckit skumpa (en misstänkt insiderbrottsling som greps i påskas och släpptes för några dagar sedan lär ha en beställt en sådan flaska för 75 tkr). Bubblet har lett till babbel om diverse aktier. Kanske har de enats om att Electrolux minsann är undervärderat, inför en förestående rapport. Sedan har de köpt stort (aktier eller köpoptioner). Vad kan åklagaren göra när en ”brottsling” beskriver ett sådant händelseförlopp? Det anses inte straffbart att handla med vetskap om blott rykten. Hur ska åklagaren kunna bevisa att den tilltalade faktiskt har vetat om innehållet i den kommande rapporten, eller åtminstone borde ha misstänkt vad som var på gång? Det var ju knappt åklagarna nådde framgång i Pinkertonhärvan för några år sedan. Och där fanns ändå inspelade telefonsamtal.

En anledning till att det är så svårt att bevisa insiderbrott är att vi i Sverige inte har det ”angiverisystem” som finns i USA. Där kan misstänkta få sina straff kraftigt sänkta genom att berätta precis vad som har hänt och med andra ord tjalla på sina kumpaner.

Om åklagaren inte lyckas bevisa att ett insiderbrott har begåtts kan ett fiffigt alternativ vara att i stället åtala de misstänkta för skattebrott. Åtalet måste dock i så fall begränsas till vad som har hänt under år 2005 och tidigare. Det är ju inte för sent att deklarera vinster som har gjorts senare. Ett möjligt dilemma för åklagaren är att de misstänkta kan ha handlat genom en utländsk juridisk person (exempelvis en trust eller en stiftelse), som inte är skattskyldig i Sverige. Då har inget skattebrott begåtts. Följden kan bli att de endast har överträtt regler i anställningsavtalet. De blir av med sina jobb, men det är inte troligt att arbetsgivaren skulle vilja låta företagets namn figurera i en långvarig domstolsprocess för att försöka få skadestånd. Slutresultatet blir i så fall att vinstpengarna finns kvar och väntar på avhämtning på någon solig ö.

Ring en kompis
Nåväl, jag har en livlina kvar. Nervöst greppar jag telefonen och ringer en kompis som står mycket nära Cevianmannen. Jag anar förstås att det inte är denne som är misstänkt, men kan ju inte vara helt säker. Redan på sättet kompisen säger sitt namn vet jag svaret. Där försvann den sista livlinan. Men jag fick i alla fall veta.

Harry Schüssler
harry@schussler.se