Väder, inflation och spekulation

Råvarupriserna har som bekant exploderat den senaste tiden: vete har avancerat från $4 till $7, socker från $1.30 till $3, kaffe från $13 till $20, bomull från $6 till $16 och silver från $15 till $27.

Svepskäl
För mindre framgångsrika entreprenörer är det nu lätt att hitta en syndabock, man kan slinka ut bakvägen utan att så många märker, t ex. kan textilföretag lägga skulden för ett dåligt resultat på höga bomullspriser. Det är sant att dagens nivåer är extrema, men det är inget ovanligt, prisspikar inträffar ganska så regelbundet i råvaror, de är cykliska och motiverar producenter att tillverka mer av den produkt det råder brist på.

En entreprenör som är beroende av en råvara och inte tar hänsyn till dessa cykler är en dålig entreprenör. Efterfrågar man sedan ett pristak är det bevis nog för fel man på fel plats: ett pristak leder i längden till att producenterna inte vet vad som efterfrågas och i vilka kvantiteter.
Howard Schultz, VD för kaffekedjan Starbucks uttalade sig i fredags på följande sätt:

“High coffee futures prices are unsustainable and driven by financial speculators.”

Det är troligt att en stor del av dagens pris är ren spekulation, men om priserna hålls artificiellt höga kommer de snart att falla tillbaka och då i snabb takt, eftersom det höga priset lockat fram det lilla extra hos kaffebönderna, en kick som kan öka produktionen.

Därför är det viktigt att inte reglera en marknad bara för att priset stiger, för när det råder brist på en råvara måste marknaden signalera detta genom höga priser. Att Schultz väljer att fokusera på spekulanter istället för vädret, måste bero på att det är lättare att lägga skulden – och bli trodd – på en grupp aktörer än på vädergudarna.

Dåligt väder
Varje aktörsgrupp på marknaden verkar ha sin egen förklaring till de höga råvarupriserna: företagen skyller som bekant på spekulanterna, som i sin tur gärna talar om inflation, medan banker helst väljer att tala om vädret och menar att dagens stormbyar och regn liknar 70-talets (se t. ex. fredagens Di).

Om man talat om det ”ekonomiska vädret” hade det kanske funnits lite mer substans bakom. 1970-talet är känt som ett årtionde med stark inflation, vilket bör ha haft en större korrelation till de då extremt volatila råvarupriserna –med guldet i täten – än några vindbyar och för mycket regn.

Att banker helst talar om vädret kan bero på att de inte har något emot dagens monetära system och inflation; de står ju längst fram i kön när nytryckta sedlar delas ut.

Spekulanter menar ofta att det är inflation som är boven i dramat men också att regleringar och för mycket kontroll spär på prissvängningarna. Genom att påstå detta underminerar de dock sin egen mark, därför att en fri marknad skulle innebär lägre volatili-tet och färre prissvängningar att spekulera med.

Amatörer
Amatörerna har en tendens att tro att det är derivata produkter som ligger bakom skenande priser. Man har svårt att förstå att producenterna oftast vill bli av med risken genom att sälja framtida produktion redan i dag. Det innebär att det inte finns täckning för alla råvaror om alla köpare skulle fråga efter leverans på en och samma dag.

För varje affär finns det dock en motpart som åtar sig att leverera och det är marknadsplatsen där råvaran handlas som säkerställer att båda parter i en affär har likviditet nog att fullfölja sina åtaganden, i annat fall får marknadsplatsen själv ta förlusten – den som är inne i en vinnande affär utsätts alltså aldrig för risken att motparten inte kan fullfölja sitt åtagande.

Tack vare terminer och hävstångsinstrument kan producenter sälja framtida produktion i förtid. Om en verklig insider anser att dagens prisbild inte är korrekt, kan han dra nytta av det via derivat. Det har därmed inte någon betydelse om det just för dagens finns täckning för alla kontrakt. Det är spekulanter som gör det möjligt för producenter att fokusera på kärnverksamheten för att inte distraheras av ett fluktuerande pris.

Steget före
Sofistikerade producenter, eller inköpare av råvaror, har dock en del att ”spela” med. Det innebär att inköpen eller försäljningarna av t ex. bomull, socker, majs, olja osv. kan tajmas efter pristrenden vilket kan leda till en liten extra bonus för framgångsrika entreprenörer, eller i varje fall skydd mot konkurs när råvarupriset når extrema nivåer.

Extrema nivåer i råvarumarknaden är alltså inget nytt, det företag som inte tar hänsyn till detta ligger steget efter och riskerar att gå under när det normala med onormala priser inträffar.