Budskapet att de rika bör beskattas hårdare har fått starkt genomslag i både politisk retorik och populärkultur. Idén framställs ofta som ett enkelt recept för rättvisa, jämlikhet och finansiering av välfärden. Men bakom parollen döljer sig ekonomiska realiteter som sällan ryms i kampanjer eller debattprogram.

Ludwig von Mises och Friedrich Hayek – två av 1900-talets mest inflytelserika ekonomer – varnade båda för vad som händer när staten försöker styra ekonomiska utfall istället för att förstå människors spontana handlande. Deras insikter är mer relevanta än någonsin i dagens debatt.

Staten skapar ojämlikhet
Det är lätt att peka på miljardärer som resultatet av “marknadens girighet”, men många förmögenheter är i själva verket beroende av statliga privilegier – inte fri konkurrens. Det kan handla om regleringar som försvårar för nya aktörer, licenssystem som begränsar tillträde till marknader eller patentlagar som skyddar gamla affärsmodeller.

Ta Microsoft som exempel. Företaget säkrade sin dominans genom exklusiva avtal som gjorde att deras operativsystem förinstallerades på i stort sett alla datorer – inte genom fri konkurrens. Patent och upphovsrätt har sedan dess förlängts i decennier, vilket hindrar andra från att bygga vidare på samma teknik.

I en verkligt fri marknad är det svårt att behålla stora vinster länge – för vinster lockar till sig konkurrens. ”Övervinster” försvinner när andra kliver in, förbättrar, pressar priser och skapar alternativ.

”Vinster är den drivande kraften i marknadsekonomin. I frånvaro av monopol och begränsningar är de alltid tillfälliga. De försvinner så snart obalansen mellan utbud och efterfrågan rättas till.”
— Ludwig von Mises, Human Action (1949)

Kapitalet flyr – laglydigt men effektivt
När stora förmögenheter byggs upp genom statliga privilegier snarare än öppen konkurrens är det frestande för staten att möta kritiken genom att höja skatterna.

Men detta angriper symptomen, inte orsakerna. Och när skattebördan ökar, svarar människor på det sätt de alltid gjort – de försöker skydda sin egendom.

Det gäller särskilt de med tillgång till rådgivare, kapital och globala nätverk. OECD uppskattar att över 12 biljoner dollar finns i offshore-konton världen över – inte genom brott, utan via laglig skatteplanering.

“Människan handlar alltid med syftet att förbättra sina villkor.”
— Ludwig von Mises, Human Action (1949)

När skatter gör det dyrt att stanna, flyttar resurserna dit det är mer fördelaktigt.

”Åk dit du blir bäst behandlad.”
— Andrew Henderson, Nomad Capitalist

Incitament spelar roll
Höga skatter påverkar inte bara vad som blir kvar efter skatt – de påverkar också viljan att arbeta, investera och ta risker.

Frankrikes försök med 75-procentig skatt på höga inkomster, införd 2013 under president François Hollande, ledde till en omfattande kapitalflykt och minskade skatteintäkter.

Många av landets mest produktiva individer – företagare, investerare och specialister – försvann. (Precis som i Ayn Rands Atlas Shrugged, Och världen skälvde, när de som bar upp samhället valde att kliva åt sidan.)

“Ekonomens uppgift är att visa människor hur lite de egentligen vet om det de tror sig kunna kontrollera.”
— Friedrich Hayek, The Fatal Conceit (1988)

Man kan helt enkelt inte beskatta fram ett resultat utan att påverka processen som skapade det.

Förmögenhet beskattas inte lika lätt som löner
De rikaste får ofta sina inkomster genom kapital: aktier, fastigheter, bolagsvinster – inte genom lön.

Som i boken Rich Dad Poor Dad där Robert Kiyosaki förklarar hur ekonomiskt framgångsrika personer tänker och agerar annorlunda – de strävar inte efter att byta sin tid mot lön, utan fokuserar på att bygga tillgångar som genererar inkomster åt dem.

Det arbetar inte för pengarna, utan deras pengar arbetar för dem.

Dessa intäkter beskattas annorlunda, och kan ofta skjutas upp, omvandlas eller döljas i komplexa strukturer.

När USA:s senator Elizabeth Warren under sin presidentkampanj 2019 föreslog en förmögenhetsskatt, beräknades intäkterna till 3 biljoner dollar över tio år – dock bara en marginell del av den federala budgeten.

Förslaget byggde mindre på ekonomisk rationalitet och mer på att tilltala den avundsjuka instinkten hos väljarkåren.

“Staten är den enda institution som kan ta något värdefullt som papper, trycka bläck på det, och göra det värdelöst.”
— Ludwig von Mises

Skattesystemet det konkurrerar globalt
När ett land höjer skatterna förändras mer än hushållens ekonomi.

Företagsklimatet påverkas, och det blir mindre attraktivt att starta eller driva verksamhet. Banker kan välja att förlägga sina bonusutbetalningar – ofta genererade i sektorer med begränsad konkurrens – till andra länder. Techbolag söker sig till platser som Singapore, medan förmögna individer helt enkelt byter medborgarskap.

“Frihet som endast tillåts när man i förväg vet att dess effekter blir positiva är inte frihet.”
— Friedrich Hayek, The Constitution of Liberty (1960)

Om frihet bara accepteras när den leder till resultat som makthavare eller samhället tycker är ”bra”, då är det inte verklig frihet.

Skatter som används för att styra beteenden snarare än att finansiera grundläggande tjänster, undergräver valfriheten.

Kapital är inte bara känsligt – det är också rörligt och uppfinningsrikt.

Systemet gynnar den som kan påverka reglerna
De verkligt förmögna har inte bara kapital – de har också inflytande. Genom lobbyverksamhet, politiska donationer och juridisk expertis kan de forma lagar och regelverk som skyddar deras intressen.

Resultatet? De som skattesystemet sägs rikta in sig på är ofta de som mest effektivt lyckas undvika det. Istället är det vanliga löntagare – arbetare, tjänstemän, småföretagare – som får bära den tyngsta bördan. Ironiskt nog är det ofta denna grupp som, i hopp om rättvisa, ger sitt stöd till politiker som lovar att ”beskatta de rika” – utan att inse att notan i slutändan hamnar hos dem själva.

Det är ingen ny företeelse. När inkomstskatten infördes i USA år 1913 lovade man att endast de allra rikaste skulle drabbas. Skatten började på 1 % och gällde bara inkomster över 3 000 dollar – en nivå långt över vad de flesta amerikaner tjänade.

Men bara några decennier senare betalade nästan hela befolkningen inkomstskatt, och toppskatten hade stigit till över 70 %. Vad som började som ett löfte om rättvisa utvecklades till ett system där den breda medelklassen stod för huvuddelen av intäkterna.

”Skattebördan faller tyngst på medel- och låginkomsttagare – de som har minst möjlighet att betala, och minst chans att undkomma.”
— Murray Rothbard, Power and Market (1970)

Skattesystemet tenderar att slå hårdast mot dem som saknar resurser att navigera det.

Skattetryck dämpar tillväxt och framtidstro
Forskning från IMF och andra institutioner visar att progressiv beskattning visserligen kan minska ojämlikhet – men ofta till priset av lägre ekonomisk tillväxt.

Högre marginalskatter tenderar att bromsa investeringar, entreprenörskap och produktivitet, vilket på sikt leder till lägre BNP.

Det låter kanske marginellt – några tiondelar per år – men ackumulerat över tid innebär det miljardförluster för hela samhället.

Det verkliga problemet är att mycket av beskattningsdebatten inte längre handlar om att skapa välstånd, utan om att omfördela det – ofta av ren avund. Många verkar hellre vilja att alla får det sämre, så länge skillnaderna minskar.

”De ser hellre att de fattiga blir fattigare, så länge de rika blir mindre rika.”
— Margaret Thatcher

Det är en politik som inte bygger på ekonomiskt förnuft, utan på känslomässig tillfredsställelse – även om den kommer med ett högt pris för hela samhället.

Att straffa framgång skapar inget välstånd
Att beskatta de rika hårdare kan verka moraliskt tilltalande och politiskt effektivt – men det är sällan ett effektivt medel för att skapa varaktigt välstånd. I praktiken riskerar sådana åtgärder att urholka incitamenten för värdeskapande, driva bort kapital och ytterligare belasta de grupper som redan bär den största delen av skattebördan.

Ekonomisk politik måste grunda sig i verklighet – inte i känslomässiga utspel. Den måste bygga på förståelse för människors drivkrafter, för marknadens dynamik och för de långsiktiga konsekvenserna av varje beslut.

Ett samhälle blir inte rikare genom att straffa framgång, utan genom att skapa möjligheter för fler att lyckas.

Artikeln publicerades först i VM Update. 

Henrik Hallenborg
henrik.hallenborg@hasafuma.com