Normalt och onormalt
Råvarumarknaden blir allt mer volatil, de dagliga svängningarna ökar i en rask takt. Det som var extremt igår är normalt idag.

Den ökade volatiliteten hänger delvis samman med att många råvaror noteras högt upp i stigande trender som pågått en längre tid, vilket lett till att allmänheten blivit mer aktiv. När en trend har en ålder på sex månader eller mer, är trenden allt som oftast ”allas” vän. Det är lätt att vara ”trendföljare”; det enda som krävs för att tjäna pengar är ”köp och behåll”. När det sedan vänder ned tenderar många att agera känslostyrt, något som kan leda till hög volatilitet. Exempel på detta ser vi nu i bomull, olja och silver; tre marknader som rusat i höjden på senare tid.

De dagliga svängningarna mäter man normalt med en indikator som heter Average True Range (ATR), det är ett bra sätt att se volatiliteten. Ett enklare men inte lika exakt sätt, är att titta på de procentuella rörelserna. Det var inte länge sedan bomull rörde sig 1-2 procent om dagen, men nu har vi fått vänja oss med en dagsregion på 5-8 procent. Bomull var först ut med extremt hög volatilitet, nu har även silver och olja ökat sina dagliga handelsräjonger till 10 procent om dagen!

Panik
Men detta borde inte imponera så mycket. Tittar man tillbaka på tidigare trender är det fullt normalt; när en råvara rört sig upp en längre tid följer ofta en period av ökad volatilitet.

De ökade svängningarna i olja och silver kan alltså delvis förklaras med att allmänheten blivit allt mer aktiv. Eftersom denna grupp har en tendens att köpa snarare än att sälja blankt, brukar det stiga lite för mycket. Och när det sedan vänder ned säljer de i panik, vilket leder till motsvarande överdrift på nedsidan. Det sker ibland av fri vilja, men även via ett så kallat ”margin call”, vilket innebär att en spekulant tvingas göra exit som ett resultat av att man använt för mycket hävstång.

Margin
Den riktiga råvaruhandeln sker via terminer, det är där professionella aktörer handlar (och även mindre spekulanter för den delen).

En termin är ett kontrakt om framtida leverans, ett avtal om att två parter skall genomföra en affär i framtiden. Som säkerhet lämnar man en ”margin”, en liten summa som garanti för sitt åtagande. Den som köper behöver dock inte ta leverans, lika lite som en säljare måste sälja den fysiska råvaran. För att undvika leverans, fysiska köp, görs exit i positionen (i den öppna marknaden) innan kontraktet löper ut.

När priset rör sig upp tjänar den som har en lång (köpt) terminsposition. Den som ligger kort (såld) förlorar således. När säljarens depå går under ”maintenance margin”, den summa som krävs för att kontrollera positionen, utgår ett ”margin call”: mäklaren kräver mer pengar som garanti för att säljaren skall klara av att leverera.

När kursen faller är det istället köparen som krävs på mer pengar som garanti på att han kan fullfölja affären. Har värdet på råvaran fallit mer än det insatta kapitalet, måste man göra exit, eftersom mäklaren i annat fall riskerar att få ta kundens förlust. Terminsmarknaden fungerar ju som så att om inte kunden själv klarar av att slutföra åtagandet, tvingas mäklaren fullfölja kontraktet.

Ökade krav
I takt med ökad volatilitet, skiftar också kraven för ”margin”. Ju mer det svänger, desto högre krav ställs som säkerhet. Man vill försäkra sig om att spekulanten skall klara av att fullfölja affären. Ökade marginalkrav är vad vi sett både i oljan och silver på senare tid.

Det som då sker är att spekulanter med för höga risker tvingas göra exit, om de inte sätter in mer kapital. För många är den enda lösningen att göra exit. Kraftigt ökade marginalkrav på kort tid, kan tvinga fram en stor grupp säljare. I silver har marginalkraven ökats med 87 procent på kort tid, vilket bör ha bidragit till att kursen störtdykt med 10 procent om dagen fyra dagar i rad. Inte bara tvingas många till exit, köparna får också mindre kapital att köpa för.

När vi för några veckor sedan såg ökade marginalkrav i oljan, föll kursen en dag men återhämtade sig snabbt. Trenden i oljan var dock lite mer stillsam än i silvermarknaden. Möjligen är färre amatörer involverade och därmed blir reaktionen lugnare. Vad ökade marginalkrav dock gjorde, var att minska köparnas kraft och det kan ha haft en betydelse när kursen i veckan som gick föll med 10 procent på en enda dag.

Konsekvenser
Vad man gör med ökade marginalkrav är att minska spekulanternas muskler; den spekulativa delen i priset minskar. Det leder dock inte till lägre priser om det finns en verklig och hög fysisk efterfrågan. För industrin slutar inte att köpa bara för att marginalkraven ökas. Det är ju aktörer som tänkt köpa råvaran i vilket fall som helst och således inte bör ha några problem att lägga upp lite extra pengar i förskott.

Det spekulativa momentet i silver har nu minskat kraftigt, vilket dock inte alltid är en fördel. Producenter får lägre betalt och således har de mindre pengar till investeringar för ökad produktion. Det gör att det tar längre tid att få fram den ökad produktion som kan sänka priset. Den naturliga cykeln förlängs. Därför är spekulantens roll i en effektiv marknad oerhört viktig; han snabbar helt enkelt på produktionen när det behövs och minskar den om det råder överskott.

Nu går det dock även att försvara de höjda marginalkraven. För i en volatil marknad ökar risken för att spekulanten inte klarar av att fullfölja sina åtaganden, vilket kan leda till att hela systemet kraschar. För att terminsmarknaden skall fungera, måste ju varje affär vara säkrad, så att man på slutdagen verkligen kan köpa eller sälja t. ex. 5 000 ounce silver, 5 000 bushel vete eller 62 500 brittiska pund – garanterat!