Japan
Det japanska Nikkei-indexet störtdök i tisdags efter oro om radioaktiva utsläpp. Indexet föll med nästan 1500 indexpunkter på en dag, vilket kan jämföras med det normala på 100 punkter eller de 1000 punkter som indexet tappade en dag under finanskrisen år 2008. Paniken var således total, något som sedan smittade av sig på den amerikanska aktiemarknaden.

S&P 500, ett index över de 500 största bolagen i Nordamerika, har nu – på bara några dagar – raderat ut en uppgång som tog två månader att bygga upp. Den tekniska dagstrenden har skiftat till fallande och media har varit snabba att dra paralleller med Japan, men lite för snabba.

På hemmaplan i USA presenterades i onsdags statistik som var riktigt negativt, något som inte alls fick den plats i media som det förtjänade. All fokus låg istället på katastrofen i Japan.

PPI
Det som var så negativt var PPI-indexet. Producentpriserna (det lantbrukare, fabriker och raffinaderier betalar) steg med 1,6 procent i februari, vilket är den högsta siffran på 1 ½ år, dubbelt så högt som vad man förväntat sig. Och för de senaste tolv månaderna är indexet upp med 5,6 procent.

Energipriserna var upp med 3,3 procent, den största ökningen sedan januari 2010. Och matpriserna skenade med 3,9 procent. En så kraftig ökning av matpriserna har vi inte sett sedan 1974. Lyfter man ut dessa sektorer (core PPI), steg PPI-indexet med endast 0,2 procent, en betydligt bättre och mer lugnande siffra. Med tanke på att det är just energi och mat som folk behöver för att överleva, borde siffrorna dock vara alarmerande.

William Dudley, centralbankschefen Ben Bernankes högra hand, försökte lugna marknaden genom att jämföra priset på en iPad 2 med en iPad 1. Han menade att priset står faktiskt stilla även då teknologin utvecklas.

Vidare visade statistiken i onsdags att antalet nypåbörjade husbyggen störtdök med 22.5 procent, vilket är den värsta den värsta siffran på 27 år. Antalet tillstånd för framtida byggen föll till 517 000, den lägstanivån sedan mätningarna började år 1960.

CPI
Ett högt PPI-index innebär alltså att producenternas kostnader ökar. Detta måste sedan föras vidare ut till konsumenten om företagen skall bibehålla lönsamheten. Med en hög arbetslöshet i USA, är det dock svårt för producenterna att direkt lägga över den ökade kostnaden på konsumenten. Det leder till att producenternas vinstmarginaler krymper och i längden till indragningar och ännu högre arbetslöshet.

Via CPI-indexet, konsumentprisindexet, kan man se hur mycket producenterna ökat priserna. Torsdagens statistik visade då att indexet steg med 2,11 procent för de senaste 12 månaderna (februari till februari), och upp 29 procent sedan januari i år. Lyfter man ut energi och matpriser (core CPI) får man dock bara en ökning på 15 procent och på årsbasis 1,09 procent.

Om vi återgår till det ”riktiga” CPI-indexet och jämför dagens siffra på 2,11 procent med november 2010 då indexet noterade en ökning på 1,1 procent i årstakt, har vi en ökning på 92 procent på endast tre månader!

Råvaror
Sedan några år tillbaka har vi haft enorma svängningar bland råvaror och dagsläget blir allt mer likt 70-talet. Därmed är det intressant att studera kursgrafer på råvaror under denna period.

När det gäller guldet, har det visat sig att tajmingen för köp inte är när inflationen väl tar fart, utan långt före. Det är precis som i aktiemarknaden; när nyheten är ute har alla redan tagit position och det finns därmed få som kan driva priset vidare – i den riktning dit råvaran ”borde” gå.

Volatilitet är ett ord för att beskriva svängningarna i en marknad. Oroligheter innebär hög volatilitet men inte nödvändigtvis att priserna går upp. Det som gjorde 70-talet till ett årtionde där råvaruhandlare kunde tjäna en förmögenhet, var att det gick lika fort ned som upp.

Råvarupriserna steg inte tio år på raken, utan trendade både upp och ned. Att bara agera med köp i ett sådant marknadsklimat, innebär att man lämnar hälften på bordet; det går lika bra att tjäna pengar med en fallande trend som stigande.

En fallande trend är faktiskt enklare att rida ut, hålla sig kvar i med sina (negativa) positioner, eftersom det brukar gå fort utför, så fort att man många gånger inte hinner göra exit för tidigt. När trenden stiger brukar det ske under en längre period och då ökar risken för att man tröttnar och gör exit allt för snabbt.

Henrik Hallenborg