Japan
Fredagens handel inleddes med panikutförsäljning på aktie- och råvarumarknaden, något som bör vara starkt relaterad till nyheten om jordbävningen i Japan. Tidigt på fredagsmorgonen, kl 06.30, rasade terminen för S&P 500 med över 10 punkter på kort tid – ett handelsspann som de senaste månaderna varit normalt för en hel dag – WTI-oljan föll från $103 till $99 på några timmar. Men redan före denna nyhet, under torsdagens handel, såg vi kraftiga utförsäljningar och därmed var den kortsiktiga trenden redan fallande när katastrofen var ett faktum. Det är troligt att reaktionen blivit mildare om marknaderna istället hade en underliggande styrka.

Eftersom Japan är världens tredje största konsument av råvaror, efter Kina och USA, rusade många investerare mot exit på en förväntad lägre import. Omfattningen av skadan och hur det påverkar tillgång och efterfrågan, går dock inte att räkna ut på ett par timmar. Rörelsen styrdes alltså av folks känslor och tro.

Det handlar om psykologi och hur folk påverkas av en nyhet. Ofta leder det till en överreaktion och en tvär vändning, vilket inträffade i fredags. Öppningskurserna för råvaror och aktier var generellt låga, men stängde sedan starkt. Om man säljer med den stora massan i panik, känner man lätt att det blev fel, speciellt efter en snabb återhämtning. Men denna gång börjar vi se tekniska svagheter i marknader som koppar, platina, palladium och S&P 500, så möjligen var detta bara början, inledningen på en ny negativ trend.

Spara inte på oljan
Oroligheterna i Libyen och norra Afrika har fortsatt och det som egentligen oroar marknadsaktörerna är ett minskat utbud av oljan, något som kan leda till en ny alla tidernas högstanotering och minskad ekonomisk tillväxt. Och med den energipolitik som förs på många håll runt om i världen, där oljan hårt beskattas, är det mycket troligt att ett högt oljepris ställer till med enorma problem för entreprenörer och därmed drabbas även allmänheten hårt.

Som exempel på förödande politik är Spanien, som i torsdags fick sitt kreditbetyg nedgraderat av Moodys. En liter bensin i Madrid kostar i dag 1.35€, nu när råoljan ligger runt $100. Men när oljepriset för några år sedan nosade på $150, kostade bensinen bara 1.20€. Spaniens premiärminister Zapatero gör nu samma misstag som USA:s president Jimmy Carter gjorde på 70-talet; man försöker spara sig ut ur krisen, en förödande filosofi där man tror att minskad levnadsstandard kan öka välfärden. Och det är inte pengar som skall sparas, utan olja!

Ett första steg har alltså varit chockhöjningar av skatten på oljeprodukter, men nu sänker man även hastigheten på landets motorvägar för att tvinga folket att spara energi, vidare måste nybyggda villor installeras med solenergi, ett system där man alltså i soliga Spanien måste pressa på konsumenten oönskade, olönsamma, produkter. Vidare är det inte ovanligt att man numera ser Madrids gator sopas för hand (i grupper om fyra man på tre sopkvastar), förmodligen ett projekt där man försöker slå två flugor i en smäll: minskad konsumtion av olja för renhållningsfordon samt ökad sysselsättning.

Så det är alltså inte direkt det höga oljepriset som leder till minskad tillväxt och ”crisis”, utan även knasiga idéer från beslutsfattare.

Det bästa stimulanspaketet skulle vara att ta bort skatten helt på olja och sedan överlämna åt marknadens entreprenörer att lösa problemet med sinande oljekranar.

Negativ koppartrend
Det är nu inte bara oljan som fått världsmarknaden att darra. Under veckan som gick rapporterade Kina att landets inflation nådde 4,9 procent, vilket öppnar upp för ytterligare en dos av monetära åtstramningar, vilket kan leda till en lägre efterfrågan på råvaror.

Zhou Xiaochuan, guvernör för People's Bank of China, medger att konsumentprisindexet är högt, men menar att det är stabilt och under kontroll, ord som dock inte lugnat marknaden. En bra måttstock för hur det egentligen står till med Kina, eller kanske främst världsekonomin, brukar vara kopparprisets trend. Rent tekniskt har en fallande pristrend nu inletts, efter ett kraftigt utbrott ned. Det var en rörelse med stöd från statistik av Kinas import av koppar, som under februari föll 27 procent på årsbasis, till 236 000 ton, vilket är den lägstanivån för de två senaste åren. Men det är, ännu, inga problem att hitta naturliga förklaringar till den fallande trenden och varför den åter skall skifta till stigande; som att festivaler och helgdagar i Kina lett till mindre aktivitet samt ökade inköp av kopparskrot. Vidare menar Jiangxi Copper och Tingling Nonferrous Metal Group – Kinas största producenter av koppar – att efterfrågan bör stiga med sju procent i år, att det höga priset således bör bestå.

Men innan man lyssnar för mycket på dem, bör man fundera en extra gång. Som producenter finns det ett starkt intresse att det höga priset består, man har alltså inget intresse av att negativa analyser når marknaden och har således alltid en positiv ton i sina uttalanden, på liknande sätt som många mäklarhus på Wall Street aldrig lämnar en säljrekommendation.

Guld och silver
Medan kopparpriset uppvisar svaghet, går guld och silver desto bättre och i dessa marknader är det inte svårt att hitta stöd utifrån det fundamentala. Under veckan som gick fick vi veta att den fysiska efterfrågan fortfarande är hög, vilket världens största ETF-fond för silver rapporterade om, iShares Silver Trust. De ökade innehaven med 61 ton, till 10 974 ton. Till skillnad från silverboomen 1980, är uppgången denna gång inte relaterad till ett corner-försök av ett par bröder med en pyramidposition, utan av en global efterfrågan från industri såväl som en orolig allmänhet som ser en snabb värdeförstöring av fiatvalutor.

Ädelmetallerna fortsätter alltså att visa styrka medan koppar går åt andra håller. Oljan, som i fredags följde med kopparpriset ned, rekylerar dock från en högre stark topp i en stigande trend, vilket innebär köpläge.

Energijournalister fokuserar fortfarande på Libyen, att knappt en tredjedel av tidigare produktion når ut till marknaden. Det är dock inte detta man bör köpa på, utan den tekniska styrkan i olja, och på motsvarande sätt säljer vi koppar blankt på en teknisk svaghet, inte minskad import till Kina.

Henrik Hallenborg