Ben Bernanke
I torsdags träffade Ben Bernanke pressen, National Press Club, vilket är något nytt och unikt för en amerikansk centralbankschef. Anledningen bör ha varit att svära sig fri från skuld och ta åt sig äran av höjda börskurser.

S&P 500 har stigit med 30 procent på bara sju månader, men under samma period har priset på socker exploderat med 200 procent!

Vetepriset har också nått skyarna, havre är upp med dryga 120 procent, kaffet, sojabönor och majs har dubblats i pris medan guld och silver haft den största uppgången sedan 1970-talet.

Kina menar att Bernankes (FOMC:s) monetära policy – som går ut på att trycka pengar – ligger till grund för de skenande råvarupriserna, en åsikt som också är utbredd bland ledande ekonomer.

Bernanke slår tillbaka med motargumentet att det är bättre levnadsförhållanden i ”emerging markets” som driver upp efterfrågan. Ett argument som pressen tyvärr aldrig ifrågasatte. Man kan ju annars undra varför den ökade efterfrågan kom i samband med stimulans-paketen (QE1 och QE2); länder som Kina, Indien och Brasilien har ju växt så det knakar i många år.

Death on the Nile
Vidare svär sig Bernanke fri från all korrelation med kravallerna i Egypten:

”I didn´t do it!”

Han menar att det är Egyptens eget fel, att en fallande dollar inte har något att göra med matpriserna, även då många råvaror handlas i denna valuta.

Problemet är att det egyptiska pundet är ”peggat”, knutet till dollarn. Precis som också Kinas valuta, renminbi, har en fast växelkurs mot den nordameri-kanska dollarn. Därför drabbas Egypten dubbelt så hårt som andra vid import av råvaror, landet tar två smällar: sjunkande valuta samtidigt som priserna ökar.

Med monetära lättnader i USA och obalans mellan tillgång och efterfrågan, bör Egypten, som världens största importör av vete, stå inför fortsatta utmaningar

Riktigt illa skulle det bli om också Etiopien fick fart på jordbrukssektorn med ökad förbrukning av vatten som följd. Med Kanadas hjälp och ökade spannmålspriser är landet nu på frammarsch. Det skulle innebära mindre vatten i Nilen, floden som håller nästan 80 miljoner egyptier vid liv och transporterar ett stort antal turister varje år. Nilen är Egyptens livsåder, vars vatten-försörjning till 85 procent kommer från Etiopien. 

Vete
Kanske hade Egypten klarat sig bättre under bättre väderförhållanden. För ett år sedan var lantbrukare runt om i världen oroliga för ett för lågt vetepris, då lagren var välfyllda och rekordskördar väntade. Ryssland förberedde stora leveranser till Egypten, men sedan kom torkan som resulterade i ett exportförbud som ännu gäller.

I fredags meddelande Black Earth Farming, Rysslands femte största privata jordbruksföretag, att man räknar med ett förlängt exportförbud till följd av ytterligare ett år med små skördar. Denna gång sägs det dock inte vara relaterat till vädret, utan brist på nyinvesteringar. Men dagens extremt höga vetepris kan säkert komma att locka in nytt riskkapital. Det krävs ofta en rejäl prisökning för att investerare skall attraheras.

Nuvarande exportförbud gäller fram till den 1 juli, men det råder delade meningar om en förlängning, då årets skörd trots allt kan komma att ge ett överskott på dryga 10 miljoner ton

Aktier eller råvaror
Potentialen för Black Earth Farming i Ryssland bör vara god, med tanke på att landet så sent som 2009 var världens tredje största exportör av vete. Det finns möjlighet till förbättring och med höga spannmålspriser bör det gå att få en god avkastning på investerat kapital.

Företaget skördade i fjol 330 000 hektar, upp från 141 900 hektar året före.

Ett köp av aktien bör dock inte ses som ett alternativ till en investering i vetepriset. Det är alltid den underliggande råvaran man bör placera i om man har en positiv syn.

Samma sak gäller i t ex. råoljan och koppar; köper man Boliden eller Lundin Petroleum är det en investering i företagets förmåga att dra nytta av de höga priserna –
efter avdragna kostnader som löner och bonusar till ledningen – och det är något helt annat än att direkt köpa vete, socker, olja eller koppar för att det råder en obalans mellan tillgång och efterfrågan.