Köp råvaror
Efter sommarens rally i vete, som tog priset från $4.30 till $8.50, lärde sig många spekulanter att det finns enorma möjligheter i råvarumarknaden. Uppgången på investerat kapital är sedan i många fall långt större än den procentuella rörelsen från 4,30 till 8,50, eftersom handeln sker i terminer, där man bara behöver lägga upp en liten del av den totala summan som säkerhet för en affär. Detta ger en hävstång på råvaror, som gör att små rörelser i det underliggande priset kan ge stor utväxling på en position.

Sneglar man sedan på graferna för bomull, eller silver, eller majs, kan det vara lockande att likvidera gamla surdegar som TeliaSonera och Ericsson för att ersätta dem med råvaror.

Fallande råvarupriser
Att bara ligga investerad i aktier innebär att man begränsar vinstmöjligheterna. Genom att också handla med råvaror och valutor, ökar man möjligheten att komma in i en stark trend. Den som investerar i råvaror på lång sikt, 5-10 år, måste dock vara medveten om att i en fri marknad, har priserna en tendens att falla, snarare än stiga. Det hänger ihop med att fri konkurrens ökar produktionen då effektivitet tvingas fram; det är den som ligger steget före alla andra som tjänar mest.

Bara i en värld där vinstmöjligheterna begränsas, tyglas den naturliga drivkraften och med den produktionen.

Ju mer regleringar vi får av marknaden och ju större stimulanspaketen blir, desto högre råvarupriser kan vi räkna med. Genom regleringar ser man till att minska konkurrensen och genom ”kvantitativa lättnader” spär man ut dollarns köpkraft; det finns fler sedlar i omlopp för att köpa allt färre produkter.

I en fri marknad är alltså råvaror en tveksam långsiktig investering, men så länge politiker försöker kontrollera priset och ”hjälpa” marknaden, kan man räkna med volatilitet och goda möjligheter för spekulation.

Ron Paul – småbolagens frälsare
Med tanke på dagens läge, där centralbankerna inte kan hålla fingrarna från syltburken, bör vi stå inför några år med fortsatt oro, främst på råvarumarknaden.

Det är först om Ron Paul (presidentkandidat som förespråkar en fri marknad och avskaffande av FED) tar över ”kontoret” i USA som spekulantens möjligheter bör minska, i varje fall i råvarumarknaden. ”Risken” för en sådan politisk utveckling tycks i dagsläget inte överhängande.

Å andra sidan borde det då istället finnas goda möjligheter för spekulation i mindre aktiebolag, som kan komma att ta stora marknadsandelar av dagens globala storföretag. Kolosser som växt sig stora via lobbying och som med politikernas hjälp jobbar i en skyddad verkstad, där uppstickare hålls borta. Höga skatter gör att små entreprenörer jobbar i motvind och får svårt att växa sig starka. Men även regleringar och svårigheten att få tillstånd att driva en konkurrerande verksamhet håller mindre aktörer i schack.

Bail out
En fri marknad skulle alltså kunna innebära lägre råvarupriser och bättre förhållanden för småbolag, uppstickare som delar de globala företagen i mindre, mer effektiva delar. Detta är dock ett otänkbart scenario så länge som den nuvarande bail out-trenden håller i sig. För att välståndet skall utvecklas måste den som misslyckas tillåtas att misslyckas.

Så länge som den altruistiska trenden råder, är det således bra att äga råvaror på lång sikt. Men man skall inte räkna med att resan upp sker utan avbrott. Köper man på 5-10 års sikt, bör man inte oroa sig över en sättning ned som kan pågå något år eller mer, då är det bäst att köpa regelbundet i små doser, i investeringsprodukter som är lämpliga på lång sikt.

Trenden
För lite mer kortsiktiga spekulanter, kan trenderna upp och ned ridas med hjälp av trendföljande tekniska system.

Att studera skördar och produktion i förhållande till efterfrågan, är något som mäklarhus har hela analysstaber till. Men i de flesta fall lyckas dessa bara åstadkomma en läsvärd story – att tjäna pengar på råvaruprisers rörelser är en annan sak. För att klara av detta med hjälp av fundamental analys, måste man specialisera sig på ett område – bli en riktig insider.

Som outsider har man dock möjligheten att trejda samtliga råvaror med trendföljande tekniska system, som sedan kan kombineras fundamental analys för att ge en bättre bild. Bara man inte tror att det måste gå upp enbart för att det står i tidningen att efterfrågan stiger och tillgången minskar.