Bosse Börstjänare: Det var verkligen oväntat att Professor Larsson fanns med på den lista över poeter som fick en inbjudan från chefen på Liljevalchs konsthall att skriva en kärleksdikt till det kungliga brudparet! Hur kändes det?

Professor Larsson: Nja, ööh. Det var väl… inte helt otippat ändå… att… ja, att... ja, öh... Tack, det kändes bra!

Bosse Börstjänare: Ni har alltså fått en formell kallelse?

Professor Larsson: Nja, många är kallade men få är utvalda, som jag brukar säga. Men somliga blir liksom utvalda utan att vara kallade. Och det är utvaldheten som gäller, min gosse, inte den sketna kallelsen!

BB: Jag förstår. Men hur ställer ni er till att det är så många poeter som valt att stå utanför denna manifestation?

PL: Nja, vi konstnärssjälar är ju så känsliga utav oss! Vem har väl rätt att döma en poet för att han är så kallhjärtad att han inte upptänds i anden av en sådan kunglig kärlekshandling som ett prinsessbröllop! Vem vet vilka traumatiska barndomsupplevelser som döljer sig bakom dessa vapenvägrare? Fleur de mal, "Ondskans blommor", av Charles Baudelaire kommer osökt för min tanke.

BB: Men är det inte risk att ni själv klassas som strejkbrytare?

PL: Tja, jag får väl i så fall erkänna mig skyldig till brottet! Men vad är då mitt brott? Jo, kärlek! Kärlek till Kronan och Fosterlandet! Även om kronan för tillfället verkar lite klen mot dollarn.

BB: Men löper ni inte dessutom risken att placeras i ett fack av mindre betydande ordkonstnärer?

PL: Nja, risk och risk. Poesi är en riskfylld bransch. Där har jag dock stor nytta av min gedigna ekonomiska utbildning. Inte minst i riskhantering, där jag erhöll högsta betyg i alla teoretiska delprov, och i praktikavsnittet, så fick jag… öh... förresten, var var vi nånstans?

BB: Är det inte risk att ni placeras i ett fack…

PL: Ja just det ja! Det här med facket är ett intressant villospår! Nja, du förstår, poesin är ju en entreprenörsbransch, och därför av hävd inte så utsatt för fackliga gnällspikerier.

Konkurrensen är stenhård, och är det då en massa blötdjur, som viker ner sig och lämnar vägen helt öppen mot knäcket som Hovpoet och Kunglig Hovleverantör och Fan och hans Mormon, så inte mig emot!

Det är strid på liv och död där ute nu, sedan borgarbrackorna rationaliserade bort konstnärssjälen, öh konstnärslönen! Man kanske förresten skulle gå med i facket ändå, trots allt?

BB: Men handen på hjärtat, är det inte så, att de som väljer att gå i maktens ledband sannolikt kommer att klassas bland de mindre betydande konstnärerna och poeterna?

PL: Nja, ser du, som poet får man inte låta sig bekomma av vad en massa mindre vetande dumskallar klämmer ur sig! Jag ser mig som ett kärl ur vilket Fosterlandets väsen talar.

Om Fosterlandet sedan väljer att väsa ur min orgelpipa som ur en blåsbälg, eller att låta harpospel ljuda som himmelsk musik ur min cembalo, eller celesta, eller knarra som en trasig golvbräda, eller tjuta som av en spik i foten, det är inte för mig att bestämma.

Jag bara luktar på blommorna, sedan får andra ropa ”Honom skall vi ha!” eller ”Släng dig i väggen, gubbjävel!”

Men konsten har alltid sålt sig till makten. Om konstnärerna inte står på kö utanför slottsporten, så är det väl bara för att makten och kreditvärdigheten flyttat någon annanstans?

BB: Så till själva alstret: har du något att säga om det?

PL: Nästa fråga!

Bosse Börstjänare: Eh, det där var sista frågan...

Professor Larsson: Jaså? Nå! Självklart har jag ingenting att säga om min dikt! Hade jag det, så hade jag förstås sagt det redan i dikten! Men eftersom du envisas... Tja, vad kan jag säga? Jag fokuserar på kärnfruktsamheten, eh... kärnverksamheten.

Ett folklustspel i fyra akter, med betoning på folk, lust och spel! Eller kanske bara en akt, beroende på hur man ser saken: Mannen av folket. Kvinnan av börd. Tu blir ett – ah, man blir så rörd! Denna förening: Unio Mystica! JA!

Och sen är det ju förstås fina fisken för näringslivet också! Icke att förglömma!

Bosse Börstjänare: Tack så mycket!

Professor Larsson: Yeah yeah, my pleasure. Thanks for having me! Glöm inte att sprida diktens kärleksfulla bröllopsstäming till dem du älskar!

Klicka här för att ta del av Professor Larssons dikt Spira statt opp!

Bosse Börstjänare