Ett filosofiskt mellanspel till helgen med viss aktualitet.....

En av grundpelarna i vår Västerländska civilisation är vår kära demokrati.

Demokratin har definitivt sina förtjänster, men inte när det gäller att snabbt och effektitvt lösa problem.

I situationer där de folkvalda regeringarna lyckats driva sitt land så djupt ner i misären att de inte kan få ordning på problemen; då avskaffas demokratin.

Jag tänker på Italien och Grekland med sina teknokratiska regeringar.

Ett annat exempel där demokratin misslyckats är EU potentaternas egennyttiga positionering, käbbel och handlingsförlamning som dragit världen till gränsen av en ny recession.

Även i USA lägger man nu folkets bästa på hyllan det kommande året då sannolikt inga beslut av betydelse kommer fattas under valrörelsen.

Ett sista exempel är att man nu på fullt allvar funderar på att låta EU överta rätten att fatta budgetbeslut åt Grekland.

En strålande lösning, tycker jag, då nu även den icke demokratiskt valda regeringen vare sig verkar ha kompetensen eller viljan att få ordning på problemen.

Samtidigt med denna Västerländska periodvisa avdemokratiseringsprocess är de flesta mycket kritiska till tex Kinas enpartivälde.

Mycket av kritiken är berättigad på det sociala planet, men när det gäller penningpolitik och problemlösningsförmåga slår dom oss med hästlängder.

Vem sitter på den största högen med pengar i världen och vilka vadar till axlarna i skuldsedlar?

Retorisk fråga...

Men det är inte att hylla enväldet som är poängen; att vi skall överge demokratin eller att jag vill se Merkel som Europeisk diktator. (Möjligen Lagarde..... ;))

Det är att visa på att vi ofta beter oss likt missionärer som förkastar allt som inte överenstämmer med vår egen världsbild.

- Alla som inte tycker och tror som jag har fel och skall "frälsas", omedelbums!

Jag tror det kommer från den Västerländska vetenskapliga attityd vi har till livet där man som inom forskning aldrig accepterar två sanningar.

Den enda sanningen skall fram, allt annat är inte tillåtet!

Begreppet "Doublethink" myntades 1949 av George Orwell i boken 1984.

"The power of holding two contradictory beliefs in one's mind simultaneously, and accepting both of them".

Där innebar begreppet främst förmågan att samtidigt tro på både lögn och sanning.

Men jag vill dra begreppet ett steg längre till;

-    Förmågan att acceptera att det ibland kan finnas två totalt motsatta åsikter där båda är korrekta.

Det innebär inte att man skall sakna en egen åsikt om vad som är rätt och fel. Det innebär att man accepterar att en motsatt åsikt är korrekt från den andra partens perspektiv, utan att nödvändigtvis dela den.

I förlängningen även att acceptera att ”sanningen” vid olika förutsättningar kan variera, samt att det kan vara OK att av och till helt byta åsikt när förhållandena så kräver.

Dvs precis det vi ser i Grekland och Italien där Demokratin avkaffats temporärt ;)

Med den inställningen kan man närma sig olika religioner, politiska åsikter samt mer eller mindre esoteriska områden med nyfikenhet och kunskapstörst istället för motargument och fördömanden.

Föreställ er även den mängd liv som skulle sparas om det tänket kunde sippra in i religionens värld....

Så försöker jag tänka och agera då det gör livet betydligt mer harmoniskt och intressant.

Testa tex att under en argumentation, istället för motargument som sällan leder till mer än rundsnack, säga:

- Du, jag respekterar och accepterar att du har en annan åsikt, det är helt OK, men jag delar den inte. Hoppas du kan respektera min åsikt på samma sätt.

Try it, you´ll like it

Stefan Sundqvist