I den ekonomisk-politiska debatten har det ibland antytts att Donald Trump för en marknadsvänlig eller till och med libertariansk linje. Han har kritiserat centralbanker, försvarat skattesänkningar och hävdat att USA behöver ”bli rikt igen”. Men ur ett österrikiskt-ekonomiskt perspektiv – det vill säga den skola som företräds av tänkare som Ludwig von Mises, Friedrich Hayek och Murray Rothbard – är Donald Trump allt annat än en Austrian.

Protektionism och tullar – rakt emot frihandel
Ett av de mest grundläggande dragen i österrikisk ekonomi är starkt försvar för frihandel. Mises kallade tullar en form av organiserad nationalism, och Rothbard ansåg att den enda moraliska och ekonomiskt rationella hållningen är unilateral frihandel, oavsett vad andra länder gör.

Trump, däremot, har drivit en protektionistisk handelspolitik. Hans tullar mot Kina och EU, strävan efter ”fair trade” snarare än ”free trade”, och öppna hot om importavgifter står i direkt konflikt med österrikisk teori, där varje hinder för frivillig handel ses som ett angrepp på äganderätt och ekonomisk effektivitet.

“Tariffs are taxes on consumers” – Ron Paul

Trump har istället beskrivit tullar som ett sätt att stärka nationell industri, en syn österrikare skulle avfärda som merkantilistisk rest från 1600-talet.

Nationalism och interventionism framför individualism
Österrikisk ekonomi bygger på metodologisk individualism – att endast individer agerar, inte kollektiv. Trump appellerar i första hand till nationell styrka, statens roll som förhandlare, och ser ofta ekonomisk politik som ett nollsummespel mellan länder.

Detta kollektivistiska synsätt strider mot den österrikiska förståelsen av ekonomi som ett samspel mellan frivilliga aktörer på en global marknad, där vinster för ett land inte kräver förluster för ett annat. Trumps ”America First” kan vara politiskt slagkraftigt, men det är ekonomiskt bakåtsträvande enligt Austrian School.

Inga spår av konsekvent principtänkande
Österrikare som Mises och Rothbard betonade vikten av konsekventa principer: ekonomisk frihet måste gå hand i hand med personlig frihet, och alla statliga ingrepp – oavsett intention – snedvrider marknaden.

Trump har däremot blandat storskaliga skattesänkningar med massiva utgiftsökningar, statliga subventioner till jordbruket och krav på penningpolitiska åtgärder från Federal Reserve för att hålla räntorna låga – allt i strid med österrikisk syn på statens roll.

Ingen förståelse för penningpolitikens skadliga effekter
Austrian School varnar för att konstgjort låga räntor och kreditexpansion leder till bubblor och felinvesteringar. Mises kallade detta för ”malinvestment”, och Rothbard visade hur varje boom framtvingad av billig kredit oundvikligen leder till en bust.

Trump har tvärtom upprepade gånger attackerat Fed för att inte sänka räntorna tillräckligt snabbt, och applåderade när centralbanken sänkte räntan under hans presidentperiod. Det är raka motsatsen till österrikisk penningförståelse.

Retorik teori
Visst, Trump kan låta marknadsvänlig – han talar om företagande, skattesänkningar och ekonomisk tillväxt. Men detta är praktiska mål, inte ideologisk övertygelse. Austrian-ekonomer är ofta impopulära just för att de vägrar kompromissa med principer. Trump däremot är pragmatiker, inte principfast frihetlig.

Högern och vänstern
Trots viss retorik som kan tilltala marknadsvänner, förblir Donald Trumps ekonomiska politik interventionistisk, nationalistisk och inkonsekvent – raka motsatsen till den teoretiskt stringenta och individfokuserade analys som Austrian School står för.

En österrikisk ekonom ser Trump som ännu ett exempel på hur både högern och vänstern idag viker sig för populistiska lösningar – på bekostnad av långsiktig frihet och ekonomisk sundhet.

Trump är inte heller Howard Roark
Avslutningsvis är det intressant att Donald Trump har sagt sig identifiera med Howard Roark, hjälten i Ayn Rands The Fountainhead – en individualistisk arkitekt som vägrar kompromissa med sina principer och utmanar kollektivets makt över det skapande jaget.

Trump har beskrivit boken som något som “relates to everything” – ett påstående som antyder en djup personlig koppling till Rands frihetsideal.

Men i praktiken har hans agerande alltså gått i motsatt riktning: tullar, statsstöd, interventionistisk penningpolitik och maktcentralisering.

Han må se sig själv som en outsider, en visionär som trotsar etablissemanget – men Howard Roark agerade i tyst integritet, inte med dekret och påbud från toppen.

Kanske finns det hos Trump en idé om frihet som ännu inte förståtts fullt ut – en oartikulerad plan om att riva gamla system och bana väg för något nytt.

Men så länge det sker genom maktens verktyg snarare än individens frihet, förblir hans frihetspatos mer retorik än verklighet. För att vara en sann ”Austrian” krävs mer än att citera Roark – det krävs att man lever som honom.

Who is John Galt?

Henrik Hallenborg
henrik.hallenborg@hasafuma.com