Ränta
"Sex av tio unga vet inte vad ränta är"

Är det den "moderna" skolan?

Jag har för mig att vi fick lära oss det i femte klass, trots att det var en "modern" läroplan där alla skulle, via skolan, uppfostras till "goda" sossar! (En stark doft av Mussolini, utan tvekan, men det var ingen som sade?)

Ränta är priset på pengar. Anledningen till att pengar har ett pris, är att 100 kr i dag är värt mer än 100 kr om ett år. Det är alltså grundat i "Human Action" och är ett sk. praxeologiskt concept. Detta innebär att man aldrig kan lagstifta eller inflatera bort räntan. Trots detta har många rejäla försök gjorts, genom hela historien, med varje gång lika negativa konekvenser. "Where have all the interest rates gone? Long term passing... when will they ever learn, when will they ever learn?"

DAVOS: Är det verkligen någon som tror att ett gäng "world improvers" som träffas och dricker champagne och funderar på hur de skall lägga sig i andra människors planer, "improve" saker & ting ?

Bagaren bakar inte bröd för att han är en "idealist". Han bakar för att förtjäna sitt eget bröd. Men, kom ihåg, "man tar aldrig med bröd till bagaren".

Davos-killarna får självklart roa sig, så länge de inte "gör någonting".

ATEN 430 före år 0 = USA 1955
Perikles höll ett tal till unga Atenare mitt under Atens "Guldålder" (400-talet före år 0) "Ni kan inte säga nej till imperiets bördor och fortfarande förvänta er att få del av dess ära".

Fåfänga gjorde slut på Aten. Perikles attackerade Sparta, vilket fick rejält negativa konsekvenser. Perikles dog och Aten blev ruinerat och förslavat. Atens gyllene era tog slut.

De unga Atenarna skulle skakat av sig "bördan" istället för att acceptera den.

Men vem kan ändra historiens gång om den inte är "mogen" för det? Svar: Ingen.

"One should never take sides in anything. Taking sides is the beginning of sincerity, and earnestness follows shortly afterwards, and the human beeing becomes a bore.
However, the House of Commons really does very little harm. You can´t change people by Act of Parliament, - that is something" (Lord Illingworth) Oscar Wilde.

De närmaste fem åren blir otroligt spännande! "May you live in interesting times" (gammalt Kinesiskt uttryck)

Storbritannien
"En devalverad premiärminister i en devalverad regering" hördes precis från London.

I boken Forty Centuries of Wage and Price Controls, How not to fight inflation, finns ett kapitel om Storbritannien på 1970-talet.

Man visste ju att staten hade kört ekonomin i botten via skatter, inflation, regleringar. Men att de i praktiken var ett östeuropeiskt socialistland, det visste man inte!

Men de var ju tvungna att låna av Internationella valutafonden, vilket säger allt.

De hade hamnat i denna "avundsvärda" sits via marginalskatter på 95%, inflation på 25%, en totalreglerad arbetsmarknad och fackförbund som tyranniserade hela samhället. Prisstopp gjorde att ingen ville producera och sälja till dessa priser, hyresregleringar gjorde att ingen ville renovera hus etc. etc. Alla klassiska konsekvenser, helt enkelt.

Många trodde att "Albion" skulle sjunka i havet, att "The Man on the White Horse" skulle ramla in på scen. Det blev "That Woman" istället, dock utan häst.

Det kunde ha varit vem som helst, i och för sig, då tiden var mogen för en "turn-around".

Nu verkar det i och för sig som att de har hamnat i soppan igen. Är det "old habits die hard" eller endast en tillfällig svacka i dess historia?

Råvaror
Här handlar det inte om att bubblan skall spricka, utan endast "när". En bra katalysator för detta kan bli när oljepriset ($141.65) plötsligt faller 10-20% på tre dagar.

[image]Råvaror har haft sina bästa sex månader på 35 år! Dock, under 1970-talet gick råvaror sidledes om man tar hänsyn till penningvärdeförsämringen.
Kom ihåg att högre priser sänker priser. När råvaruprisuppgången till slut når detaljistledet, sparar konsumenten – efterfrågan avtar – ekonomin mattas a – råvarupriserna faller.

Sedan 1974 har priset på olja stigit 14 gånger. M3 (penningmängden i USA) har under samma tid stigit 11 gånger. Dra er egen slutsats!

Köttpriserna är svaga pga. av att alla "Cowboys" nu vill bli "Plöjboys". De säljer "cattle" en masse för att odla vete mm. istället. Slutligen kommer detta leda till prisfall på vete och liknande och prisuppgång på "cattle".

1929 "Revisited"?
En fortsättning från min förra krönika: Boom-Bust-cykeln tillhör inte marknadsekonomin. FED krävs för att skapa en såpass kraftig cykel. FED är en icke marknadsföreteelse.

Varför blev nedgången efter 1929 så utdragen? (Hoppas de styrande inte gör om samma misstag igen) Efter 1929 beordrade staten de stora företagen att inte anpassa sig, trots att det blivit en helt ny penningrelation. Genom att kräva höga löner när alla andra priser föll kraftigt (köpkraften stiger då enormt), blev det mycket svårare för företagen att anställa. Felet var att de på något egendomligt sätt trodde att höga löner var en anledning till välståndet istället för en reflektion av välståndet.

Om höga löner kunde skapa välstånd av sig självt, skulle det bara vara att höja allas löner till en miljon om året. Endast en dåre skulle stödja en sådan policy, eftersom detta skulle resultera i en kraftig minskning av sysselsättningen, till kanske 5 % av befolkningen.

Under 1930-talet höjde USA tullarna med 59 % på 25 000 produkter. Alla andra länder svarade med att göra detsamma, tex. dubblade Italien tullen på amerikanska bilar. Bilförsäljningen föll då med 90 %. Frankrike stängde ut amerikanska produkter helt och hållet. Spanien gjorde i stort sett samma sak.

De höjde inkomstskatten från 25 % till 63 %. Privata investeringar gjordes med detta mycket oattraktiva.

Det spenderades mer pengar på "Public Works" än någonsin. På bara fyra år mer än de föregående trettio åren. De försökte rädda företag med en massa billiga lån.

Dessa företag gick under senare ändå.

Många historiker tror att "The New Deal" fixade till ekonomin. Dock var sysselsättningen i genomsnitt under perioden 1933-1940 82 %.

De som kände FDR har sagt att han var extremt ignorant när det gällde "economics". Han hade ingen aning om hur välstånd skapas.

"The National Industrial Recovery Act" var en enorm kontradiktion. Å ena sidan försökte den hålla löner höga för att ge konsumenten större "köpkraft". Å andra sidan skapade den hundratals industrikarteller för att hålla uppe priserna. Det blev "olagligt" att sälja under ett visst pris.

De artificiellt höga lönerna skapade låg sysselsättning och de höga priserna gjorde att saker blev dyra. Vilken strategi för "ekonomisk återhämtning"?

Osäkerheten inför vad staten skulle hitta på härnäst ledde till att det inte blev några investeringar. Långsiktiga investeringar blev i stort sett noll. Långa obligationsräntor fick en rejäl riskpremie. Företag tog också på allvar all vänsterpropaganda som vällde ut överallt. Staten ökade också fackets makt, vilket har kostat 50 trillioner USD de senaste 50 åren.

All "public works"-konsumtion tar ju endast pengar från ett ställe och spenderar dem på ett annat. Således sker ingen nettostimulans. Däremot förstörs jobb i den privata sektorn. Man "köpte" röster på detta sätt?

Högsta domstolen konstaterade på den tiden att hela "programmet" var mot konstitutionen. FDR blev jätte arg över detta och anställde fler FDR-vänliga domare, "diktator-fasoner" utan tvekan!

Konventionell "visdom" anser att WWII lyfte upp USA från 1930-talets nedgång. Detta är naturligtvis fel (det skulle i så fall vara bra att alltid kriga).

Den sjuka ekonomin som "The New Deal" skapat, kunde endast öka sysselsättningen genom att sysselsätta folk inom militärindustrin. Under denna period var det nästan omöjligt för folk att få tag på vad de ville ha (bil, hus, chocklad, socker, drivmedel, däck). Detta är inte välstånd! Vad som till slut avslutade 1930-talsnedgången var varken statliga lagar eller WWII. Istället var det en återvändo till normala förhållanden efter kriget och borttagande av den osäkerhet som hade påverkat företag under FDR-åren.

Välstånd hade återvänt mycket fortare om det inte varit för den destruktiva och dumma policyn under Hoover och Roosevelt.

Trevlig helg,


Göran Högberg
goran.hogberg@borstjanaren.se

Oraklets bästa I
Oraklets bästa II
Oraklets bästa III
Oraklets bästa IV
Oraklets bästa V

Göran Högberg är Börstjänarens kaxiga finansguru med oslagbart bred och djup inblick i och utblick över världsekonomin.

Fler krönikor finner du här!