På 1800-talet berättade den franske ekonomen Frédéric Bastiat en historia så enkel att den borde ha avlivat en av de farligaste ekonomiska myterna för alltid.

Men här står vi — nästan tvåhundra år senare — och samma gamla tankefel påverkar fortfarande den offentliga debatten.

Vi hör det efter varje naturkatastrof, som argument för krigsekonomi, eller när staten sjösätter nya stimulanspaket.

Det kallas trasigt fönster-fallasin (the broken window fallacy). Och det är en läxa som är mer aktuell än någonsin.

Historien om det trasiga fönstret
Föreställ dig en liten stad.

En eftermiddag kastar en pojke en sten genom bageriets skyltfönster. Glaset splittras, och snart samlas nyfikna åskådare. Bagaren är missnöjd — att laga fönstret kommer att kosta honom pengar.

Men en glad röst i mängden säger:
“Se det positivt! Glasmästaren får i alla fall ett jobb. Han tjänar pengar som han sedan spenderar här i staden — det blir bra för ekonomin!”

Vid första anblick verkar det rimligt. Arbete skapas, pengar cirkulerar — är inte det bra för ekonomin?

Det man ser… och det man inte ser
Men Bastiat pekar på en enkel sanning:
Det man ser: glasmästaren tjänar sex franc för att laga rutan.

Det man inte ser: bagaren har blivit sex franc fattigare — pengar som han annars hade kunnat lägga på ett par nya skor, en bättre ugn eller fler råvaror. Skohandlaren eller smeden går miste om en affär.

Staden har alltså inte blivit rikare — den har blivit fattigare. Ett fönster är förstört, och inga nya värden har skapats. Pengarna går till att ersätta förluster — inte till att bygga nytt.

Hazlitt återberättar läxan
Hundra år senare återberättade den amerikanske ekonomen Henry Hazlitt historien i sin klassiska bok Economics in One Lesson (1946). 

Han skrev:
“Ekonomins konst består i att inte bara titta på de omedelbara effekterna av en handling eller ett beslut, utan att spåra dess följder på lång sikt — inte bara för en grupp utan för alla grupper.”

Hazlitt varnade: detta tankefel — under “hundra förklädnader” — är ett av de mest seglivade i ekonomins historia. Och så är det än i dag.

Fallasin i modern tappning
Efter varje katastrof dyker dessa resonemang upp:

- “Återuppbyggnaden efter orkanen kommer att höja BNP!”

- “Krigsekonomin drog oss ur depressionen!”

- “Stora offentliga infrastrukturprojekt skapar tillväxt!”

 Men alla dessa argument ignorerar det man inte ser — vad resurserna kunde ha använts till i stället, om de inte behövde gå till att laga förstörelse eller finansiera ineffektiva satsningar. 

Ludwig von Mises uttryckte det träffsäkert: “Krigsvälstånd är som det välstånd som kommer av en jordbävning eller en farsot.”

Förstörelse skapar inte välstånd
Riktigt välstånd kommer inte från trasiga fönster eller sönderbombade städer. 

Det kommer från: sparande, investeringar, innovationer och frivilligt utbyte.

När vi bygger nya hem, skapar nya företag eller utvecklar ny teknik — då växer ekonomin. Att ersätta förstörda tillgångar gör oss däremot fattigare.

Friedrich Hayek uttryckte det så här:
“Föreställningen att inflation eller krig kan vara källor till välstånd är ett av de äldsta och farligaste ekonomiska misstagen.”

Varför läxan är aktuell än i dag
Politiker fokuserar gärna på det synliga: jobb som skapas av statliga projekt, tillfällig BNP-ökning efter återuppbyggnad, kortsiktig stimulans från sedelpressarna.

Men sällan talar de om det osynliga: framtida skattebörda, undanträngda privata investeringar, kapital som förbrukas istället för att ackumuleras.

Därför är Bastiats enkla berättelse fortfarande så viktig. På några rader förmedlar den mer ekonomisk insikt än de flesta kursböcker i makro ekonomi.

Nästa gång du hör någon säga att en katastrof, ett krig eller ett statligt stimulanspaket “stimulerar ekonomin” — kom ihåg:

Trasiga fönster skapar inte välstånd. De döljer bara kostnaderna.

Som Hazlitt påpekade:
“Trasigt fönster-fallasin — under hundra förklädnader — är ett av de mest bestående misstagen i ekonomins historia.” 

Henrik Hallenborg
henrik.hallenborg@hasafuma.com