Jaså, du visste inte att Schweiz var en del av EMU? Du trodde kanske att de använde sin egen valuta, den schweiziska francen? Definitionsmässigt stämmer detta så klart. Inom sitt monopoliserade valutaområde, det vill säga Schweiz politiska gränser, är francen det lagliga betalmedlet. Den schweiziska centralbanken (SNB) har dock under tre års tid vidhållit en fast växliningskurs mellan franc och euro, där 1 euro gav 1.2 franc. Denna politik lobbades fram av den vanliga gruppen, dvs. exportörerna, eftersom de var rädda för att försäljningen till eurozonen skulle minska om francen blev dyrare gentemot euron. Denna policy innebar att det var den europeiska centralbanken, ECB, som bestämde Schweiz penningpolitik och omvandlade den schweiziska centralbanken till att inneha en rent administrativ roll.

När francen ökade i värde gentemot euron, vilket betydde att köpare var villiga att acceptera färre än 1.2 franc per euro, tryckte den schweiziska centralbanken mer franc och köpte euros. Under de senaste tre åren har efterfrågan på schweiziska franc ökat hos de som innehade euro, vilket har inneburit att SNB balansräkning översvämmats av nya euroreserver. Men som alla nu vet har SNB övergett denna politik, och 1 franc växlas nu mer eller mindre mot 1 euro, vilket betyder att francen ökat cirka 20% i värde gentemot euron.

Så vitt jag vet har SNB inte förklarat varför de ändrade sin politik. Jag gissar att det har att göra med att de är rädda för att ECB kommer att skapa en massiv inflation genom nära förestående kvantitativa lättnader. Den schwiziska guldomröstningen som hölls den 30 november skulle ha krävt att SNB innehade en fast procent guldreserver. De stora politiska partierna och SNB gick samman för att motverka omröstningen, som slutade med ett nej.

Eftersom Schweiz fortfarande hade kontroll över sin valuta var det relativt enkelt för dem att lägga in ett veto mot ECBs policy genom att helt enkelt överge samarbetet. Detta skickar tydliga signaler till resten av Europa om att det i alla fall finns ett land som inte är rädda för att återta full kontroll över sin egen valuta, och som inte heller är rädda för en temporär exportminskning. (Minskningen kommer att vara temporär eftersom importpriserna kommer att sjunka och euroanvändarna kommer att ha en massa värdeminskade euros, och således vara villiga att betala mer för den schweiziska francen).

Lärdomen är klar och tydlig. Om Schweiz kan ta kontroll över sina pengar, då kan andra euro-nationer göra det också. Denna process kanske kommer att ta längre för andra länder, eftersom de måste ge ut sin egen valuta igen och omvandla sina bankkonton till den lokala valutan, men det är möjligt. Det finns redan rapporter om att den danska centralbanken funderar på att överge samarbetet, som för tillfället är fastställt på 7.5 kronor per euro.

Om inte allt rasar samman för Danmark eller Schweiz kanske fler länder följer.

Vågar någon säga D-mark?

Författare: Patrick Barron översatt av Joakim Kämpe

Ludwig von Mises - institutet i Sverige

Fler krönikor finner du här!